Julmusiktips!

Skrivet av Josefine 2012-12-14  |  inga kommentarer

Upptäckte just att min brors projekt Praise Unit har släppt sin jul EP på Spotify. Hörde låtarna live förra fredagen och tyckte faktiskt det lät galet bra.

In och lyssna HÄR. Bra tips inför julen om du vill ha lite uppfräschad julmusik.

Be för Kongo

Skrivet av Josefine 2012-12-13  |  inga kommentarer

Diakonia och PMU (Pingstmissionens utvecklingssamarbete) gör gemensam sak i en bönesatsning för Kongo. I ett pressmeddelande uppmanar man alla församlingar att be för Kongo i sina gudstjänster på söndag. Situationen i landet är minst sagt allvarlig och både våra böner och pengar behövs. Läs mer om läget i Dagens artikel HÄR (om du kommer in bakom tidningens nya Pärleport vill säga…).

Själv älskar jag att just de här organisationerna gör gemensam sak i en fråga. Kongo är ett land som ligger många varmt om hjärtat och jag hoppas vi kan komma samman och hjälpa ett land som desperat behöver oss.

(Filmen ovan går utmärkt att använda i gudstjänsten, till exempel.)

Skicka sms till förmån för equmenia

Skrivet av Josefine 2012-12-10  |  inga kommentarer

Nu drar equmenia igång en liten sms-kampanj inför jul. Haka på vetja! Sprid och var med bäst du vill! Med ett enkel mess från telefonen kan du vara med och ge antingen 30 eller 100 pix till alla bra saker vi gör runtom i världen!

Läs mer HÄR.

I don’t know why

Skrivet av Josefine 2012-12-08  |  inga kommentarer

Ibland golvar sånger mig. Texter framförallt. Jag har svårt att helt älska en sång jag inte kan leva med i texten av.

Min fem i topp-lista över världens bästa låtar har länge legat rätt still. De hoppar lite inbördes, men ingen ny hittar riktigt in. Inga överraskningar där. Robbie. Jars. Van the man. Kendall Payne.

Och Rebecka Törnqvist. Och det var favoriten från henne som golvade mig nyss. Åh, vad jag tjatat om den sången. Jag har sjungit den för mina fem syskonbarn i femton år. På parkeringsplatser i väntan på skjuts, i en sjukhuskorridor när jag ensam försökte trösta min älskade Aina som sex veckor gammal var utlämnad till sin faster en eftermiddag.

Och nu. Plötsligt på rygg i soffan med handen på min egen mage och tårarna rinnande. Precis så HÄR tänker jag. Sammanfattat i fyra verser. Och utan musiken skulle jag liksom inte nå fram. Vackra, okända framtid.

Goda pastorer

Skrivet av Josefine 2012-12-07  |  2 kommentarer

Är lite överväldigad av det genomslag som Pelles text fått igår och idag. Det både gläder mig och skrämmer mig. Glad att så många tar till sig det, startar diskussionen och ger sig in i samtalen – låt oss för allt i världen inte tappa detta nu!! Samtidigt lite skrämd över att så många relaterar till det och känner igen sig. Det är inget nytt. Vi har vetat det länge. Så varför agerar vi inte? Varför låter vi det fortgå?

Någon frågade efter de goda exemplen. Och visst finns de. I mängd. Goda församlingar som tagit väl hand om sina ledare. Som kanske framförallt har förberett dem för livet efter ungdomsledartjänsten. Sitter själv på erfarenheten av att känna att man liksom har betalt för att vara kristen. Att tro blir prestation. Och visst finns det platser där man tydligt och strategiskt hjälper unga ledare att inte fastna i prestation. Har du en sån erfarenhet så skriv gärna och berätta. Jag delar med glädje din text!

Och jag fick just precis ett gott exempel själv. I jakt på bra folk som kan hjälpa oss göra ett kul jobb om ett par månader så ringde jag till en ledare i en församling och bad om referenser på unga drivna typer. Fick hur bra referenser som helst. Men också. Fick en varning. Ett: ”Du, bara så du vet, vi gillar våra ledare och är glada om de får nya utmaningar men nåde dig om ni inte kollar upp att det funkar med resten av deras schema och du får med mig att göra om du lägger på dem en väldig massa merjobb. De har nog att göra som det är.”

Jag älskar det. Ansvarskänslan. Viljan att utmana och pusha framåt. Men också omsorgen. Vetskapen om att det är lätt att hoppa på allt när man är ung och vill förändra världen. Ansvaret i att vara med och hjälpa till att sätta gränser. Önskar jag hade haft fler såna runt mig när jag var 22.

Så visst finns de goda exemplen. Vi måste bara hjälpas åt att göra dem till norm istället för undantag. Men hur?

Mina favvoartister stöttar en favvoorganisation

Skrivet av Josefine 2012-12-06  |  inga kommentarer

Jag har berättat förut om Noisetrade. En lysande liten idé där artister ger bort sin musik och hoppas på dricks. Idén kommer från Derek Webb och det är väl värt att få deras nyhetsbrev. Ofta, ofta dyker ny musik upp som man aldrig hade upptäckt annars. Lagligt – och gratis om du så vill.

Nu ger en av mina favoritorganisationer, Blood:Water Mission (startad av ännu större favvisarna Jars of Clay) bort en julskiva med skitbra artister på. Gå bara in på den HÄR länken, registrera dig och ladda ner hela skivan gratis! Du får julstämning från Jars, Joy Williams, Plumb, Sandra McCracken och många fler. Hur bra som helst.

Och glöm inte att ge riktigt bra med dricks så hjälper du B:WM att ge människor runt om i världen rent vatten!

Fler bloggar om ungdomsledare

Skrivet av Josefine 2012-12-06  |  inga kommentarer

EFK Ungs ordförande Josefin Lennartsson hakar på och skriver om ungdomsledare. Tror vi är nåt på spåren här. Nu kör vi!

Gick igång – ny kategori; Vill du skriva?

Skrivet av Josefine 2012-12-06  |  inga kommentarer

Inser att det här med ungdomsledare ju är typ min viktigaste fråga när det kommer till saker jag jobbar med. Har varit det länge. Och jag skriver ju rätt ofta om det. Så nu startade jag en ny bloggjkategori kort och gott – Sveriges viktigaste!

Tänkte att vi här kan hjälpas åt och samla texter som handlar om ungdomsledarskap och kyrka. Vill du vara med? Är du – eller har du varit – ungdomsledare? Har du anställt ungdomsledare? Är du ordförande för ungdomsrådet och funderar på hur man gör? Är du pastor och vill vara så bra bollplank du kan? Skriv en text! Låt oss tänka ihop! Det här är för viktigt för att tappa.

Skriv så kort eller långt du vill – bara du håller dig någorlunda till ämnet – och mejla till info[at]josefinearenius.se så tänker vi ihop!

EFK Ung har mentorsgrupper

Skrivet av Josefine 2012-12-06  |  inga kommentarer

Lägligt – precis när jag la ut förra inlägget och jobbar med Pelles nästa text – så påminde EFK Ung på sinFB-sida om sina mentorsgrupper för ungdomsledare. Ta en titt på det du som jobbar med unga och församling!! Jag har fått vara med och undervisa ett par gånger, sjukt bra grej och ett tryggt sammanhang att dela sina tankar, utmaningar och visioner i.

Läs mer HÄR.

Har du nånsin känslan av att ha blivit lurad?

Skrivet av Josefine 2012-12-06  |  21 kommentarer

Jag fick en hel del reaktioner när jag skrev om ungdomsledare som Sveriges viktigaste människor häromdagen. En av de som reagerade var min kompis Pelle Lindvall, själv gammal ungdomsledare och nu ofta synlig i alla möjliga sammanhang som, bland annat, talkshowvärd och sånt. 

Han kom med en massa kloka tankar på twitter och jag bad honom skriva ett gästinlägg hit till bloggen. Han skrev två. Det första är så vackert och mitt i prick att det stockar sig i halsen på mig. Det andra – för att han tyckte han var väl personlig i det första kanske – är mer i punktform. Jag frågade om jag fick publicera båda. Det fick jag. Så här är det första.

Jag tror att Pelle är något väldigt, väldigt viktigt på spåren. Och vi är ett gäng som skrikit om det här i några år nu. Det är dags för oss som möter unga ledare att på riktigt ta deras parti, ställa oss upp och kräva deras rätt och omsorg. Om vi nu menar allvar med att de är viktiga. Att de gör skillnad. Att vi är beroende av dem. Vill du vara med?

Tack Pelle för ditt hjärtas tankar!

”Ever had the feeling you’ve been cheated?” Det är januari 1978. Platsen är konsertlokalen Winterland Ballroom i San Francisco. Orden är John Lydons, mer känd som Johnny Rotten, sångare i punkbandet Sex Pistols som skulle splittras en halv refräng senare. Jag tänker på honom ibland.

Han var en av frontfigurerna för den punkrörelse som hade exploderat nåt år tidigare och förändrat villkoren för populärkulturen för ett par decennier framöver. Kids över hela världen färgade håret och skaffade sig en egen röst. Johnny, Sid Vicious och de andra hade vänt världen upp och ner och blivit hjältar på köpet. Ändå sammanfattar Johnny sin karriär såhär. Har du nånsin haft känslan att du blivit lurad?

Jag gick bibelskola med en slags ungdomsledarinriktning 2006-2007. I min klass var det sedan ett rekordantal som gick ut och började arbeta i församlingar som just ungdomsledare. Vi hade fått gott om kött på benen på bibelskolan. Vi hade fått gedigen bibelundervisning, vi hade fått gott om tillfällen till praktik, vi hade fått drömma om vad församlingen skulle kunna bli och vi hade lärt oss alla knep för att bli långvariga i tjänsten. ”Om man ska springa ett maratonlopp så måste man träna för ett maratonlopp” sa de. Ingen av oss jobbar som ungdomsledare idag. Flera av oss tillhör inte ens en församling. Och det är det som är det riktigt skrämmande. Var tog ni vägen allihop?

Det finns några enkla svar. Sen finns det ett par svåra också. De enkla svaren skulle kunna vara att pressen, stressen och ensamheten i ungdomsledaryrket brände ut några av oss. Eller att uppbackningen från församlingen var så dålig att vi helt enkelt inte orkade bära så mycket på våra axlar längre. Eller att lönen var så dålig. Eller att vi inte kände oss uppskattade. Eller alltihop på samma gång. Alla de här problemen är lättidentifierade och lättlösta. Ni som lever nära en ungdomsledare: Se till att de har det som de behöver. Andligt, materiellt och själsligt. Problem solved.

De svåra svaren är… svårare. Jag undrar vad som händer med en människa som ger sig själv till en uppgift på det sättet som många ungdomsledare gör. Som låter sitt hjärta klappa mer för någon annan, en församling eller en ungdomsgrupp, än för att det måste slå. Som börjar drömma nån annans drömmar för att ens egna ser så små ut i jämförelse. Som sätter sig själv åt sidan för att stå i centrum helt tom på allt utom Gud. Som vinner hela världen för Kristus men förlorar sig själv. För det är ju trots allt det som är idealet. Med vad ska hon köpa tillbaka sitt liv? som Jesus skulle ha sagt. (Mark 8:36)

Jag tror att flera av oss som klivit ur rollen som ungdomsledare märker att det som finns kvar efteråt är tomhet. Som efter att ett tomtebloss brunnit ut. Av det man en gång var finns inget kvar och det man blivit är det ingen som efterfrågar längre.

Så vad gör man då? Mitt allra mest konkreta förslag är, förutom att vi tar tag i de ”lätta frågorna” (lön, arbetstid, arbetsledning osv.) är att vi tar hand om de som kliver av sina roller. Jag tänker mig ett möte med alla ungdomsledare som slutat under året under tidig höst där vi får möta dem personligen. Och det uppdraget är tredelat. Vi behöver, som kyrka:

1. Tacka dem för deras arbete.
2. Låta deras erfarenheter påverka vårt sätt att leva som församling.
3. Hjälpa dem vidare med vad som är nästa steg i deras vandring med Gud.

Den slit- och slängkultur som kyrkan har präglats av hittills är ohållbar. De här människorna som ger av sina liv för Guds verk måste vårdas. Annars är risken att nästa kull ungdomsledare slutar på samma sätt som vi gjorde. Som Johnny Rotten, Sid Vicious, jag och min bibelskoleklass. Att de fick vara med och vända upp och ner på världen men går därifrån med en känsla av att ha blivit lurade.

Foto: equmenia