Två av eleverna på en av de skolor jag undervisar på ibland är just nu i Mocambique och arbetar. Nu har de startat en insamling för att få till en lekplats till en förskola som de arbetar på. Visst vill du vara med och hjälpa till? Läs deras egen text här nedan! Och fundera sen på om du vill vara med på ett hörn. Det vill jag.
I det lilla samhället Vilankulo på Afrikas östkust i landet Mocambique ligger en nystartad förskola där ca 40barn skrivits in under våren 2013. Här har två bibelskoleelever vid namn Hanna och Hanna, alltså vi, fått spendera 3mån av våra liv tillsammans med en Mocambiqueanska familj för att dela både vardag och arbete. Vårt främsta projekt är denna förskola.
Barnen i förskolan är mellan 4-5år gamla och i stort behov av kärlek och bekräftelse. Många barn är undernärda, har förlorat föräldrar i HIV/aids eller fått lämna sina föräldrar pga. ekonomiska skäl etc. Vilankulo är ett fattigt samhälle, men samtidigt en av de finaste platserna i Mocambique och är därför en alltmer växande turistort. På grund av lokalinvånarnas ekonomi och långa avstånd till de skolor som finns är det för många barn inte en självklarhet att kunna gå i skolan. Därför har ett par lokala missionärer med stora hjärtan satsat fullt ut på sin dröm om en mer tillgänglig förskola grundad på kristna värderingar.
Byggnaden har varit klar i snart ett år även om allt inte är färdigt. När vi kom på plats fann vi två tomma lektionssalar, ett ej färdigbyggt kök samt två toaletter. Eftersom skolan är så pass nystartad har pengar främst lagts byggnadsarbetet, vilket medför att man ännu inte kunnat köpa in varken leksaker eller skolmaterial åt barnen, mer än lite kritor och papper. Den enda möblering som finns är handgjorda skolbänkar och stolar i trä där material kommer från människor som arbetat volontärt.
Missionärerna har satsat på att bygga en kyrka bredvid förskolan och ungefär där är arbetet just nu. Pengarna till verksamheten tar de från egen plånbok. De får inte mycket bidrag, en liten summa från EFK och en del från stöttande församlingar i Brasilien. Syftet med förskolan är att lära barnen portugisiska, eftersom de nu talar Shizhua (ett lokalt språk), låta dem få skolvana och få barnen att känna sig sedda och älskade.
Vi frågade dem vad de var i störst behov av och de räknade upp bland annat att bygga klart förskolans kök med matsal, en veranda, ordentliga toaletter till barnen och en lekplats. Vi kände genast att våra hjärtan började slå lite extra hårt för just lekplatsen och när vi frågade vilket som enligt dem var högsta prioritet så var det precis vad de svarade. De vill ge skolans barn en fin lekplats för att de, liksom barn i Sverige, ska få en trygg plats att leka och utvecklas på.
Genom detta brev vädjar vi nu om hjälp. Vi hoppas att ni vill vara med och stödja detta projekt att bygga en lekplats till förskolebarnen, ett arbete som vi verkligen tror på och brinner för. Vi har under en längre tid fått vara en del av verksamheten och människorna inom den och kan därmed garantera att pengarna är välbehövda och används i rätt syfte.
100000MT har familjen själva satt som önskemål. 100000MT motsvarar ca 21500 svenska kronor. För dessa pengar har de råd att köpa mark där lekplatsen kan byggas samt nödvändigt material till själva lekredskapen. För denna summa måste de dock själva bygga ihop allt för hand, alla redskap etc, vilket skulle ta mycket tid och arbete. Deras önskan är att få ge barnen gungor, en rutschkana, klätterställning och en trädkoja/lekstuga.
Vi fick höra att om de istället skulle få 200000MT, motsvarande ca 43000 svenska kronor, skulle det täcka priset för att köpa in färdiga lekredskap istället för att själva bygga för hand. Lekparken skulle bli klar mycket fortare, för om det är något de saknar nästan lika mycket som pengar så är det tid.
Minimumpriset för att bygga en ny lekplats i Sverige ligger runt 200000 svenska kronor. I jämförelse med de 20000 svenska kronor som behövs till förskolans lekpark så är det en väldigt liten summa. Vårt mål med denna insamling är främst att få in dessa 20000kr, vilket vi med Guds och er hjälp tror är möjligt. Om vi får drömma lite så skulle vi såklart helst vilja få in 43000kr så att de slipper bygga ihop allt själva, men allt vi får in ser både vi och dem som en stor välsignelse.
Om 400personer hoppar över en pizza denna månad (á 50kr) så har de tillsammans sparat ihop de 20000kr som skulle förvandla barnens tillvaro radikalt. Om istället 200personer hoppar över bion på lördag (á 100kr) räcker dessa pengar också till barnens lekpark. Känns efter om just du vill vara med och stödja oss. Hur mycket du ger bestämmer du själv, varje krona är lika mycket värd! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Vill du bidra så finns kontonumret här nedan:
Bank: Danskebank
Clearing nummer: 1319 Kontonummer: 0473862
Kontaktpersoner om du vill ringa, ställa frågor eller skänka lösa pengar:
Kaj Carlsson
Skutbovägen 3, 61232 Finspång
072-5659840
Kai.karlsson@lio.se
Maria Carlsson
Skutbovägen 3, 61232 Finspång
076-1127696
maria_carlsson@live.com
Nu behöver vi hjälpas åt igen (åh, vad jag önskar att man kunde engagera sig i sånt här mer på heltid, finns ju alltid saker att hjälpas åt med)!
Det är en sak att det finns massor att göra för att förbättra vår migrationspolitik, det ska vi slita för. Men så väldigt ofta är det lätt att glömma människorna bakom ett ”fall” när det akuta är över och pulsen har lagt sig något.
Men det är ju inte slut. Även när rättvisan får vinna så står det ju människor där som ska försöka få ihop sina liv igen. Och vi kan hjälpa till. Jag vet att vi är bra på det. Det såg vi inte minst när vi fick ihop ett möblemang till pastor Jeans familj i en handvändning.
Nu är det en annan familj som behöver oss. Sara Wåhlin – asylrättskämpe, bland annat i asylgruppen i Malmö – är den som har koll och känner människorna det gäller (följ henne på Twitter för övrigt om du vill ha djupare insikt i hur migrationspolitiken i Sverige funkar – eller inte funkar). Jag lämnar helt enkelt ordet till henne, jag bad henne skriva ner bakgrunden och vad vi kan göra. Jag tänker hjälpa till – haka du med!
Vänner och familj.
Som många av er vet har jag i snart 4 år varit i kontakt med en ungdom som heter Fahed. Han har varit på flykt i snart fem år och inte sett sin familj på lika länge. Om sex månader fyller han 18 år och möjligheten att få återse sin mamma efter det är lika med noll. I somras fick han permanent uppehållstillstånd vilket, bl.a, innebär att han har rätt att återförenas med sin familj. En rätt som är väldigt fin på papper men betydligt mer komplicerad i praktiken – men vi måste ändå försöka och våga hoppas!
Så här skrev jag i oktober 2012. Då trodde jag, i ärlighetens namn, att detta inte skulle gå vägen – mest pga den korta tiden till hans 18-årsdag. Men så för två veckor sedan kom beslutet; FAMILJEN HAR FÅTT PERMANENT UPPEHÅLLSTILLSTÅND! Ett beslut som vi absolut inte hade väntat oss men, framförallt, ett beslut som jag inte trodde skulle komma så snabbt.
Så igår ringde Fahed mig och berättade att alla handlingar är i sin ordning, alla pass och inresedokument är färdiga och familjen är redo att åka. Nu. Återigen blev jag, med blandade känslor, tagen på sängen av Migrationsverket. Varför går allting så snabbt helt plötsligt? Hur ska jag hinna få ihop kostnaden till familjens flygbiljetter nu?
Därför ber jag er nu om hjälp. Biljetterna kostar ca 3200 per person. Dom är fem stycken, mamman och Faheds fyra yngre systrar. Dessutom måste de betala ca 4000 svenska kronor till den Etiopiska staten för att ha vistats där utan tillstånd (vilket de tvingas till pga att Sverige inte har någon ambassad i Somalia och Etiopien är det närmsta landet att söka ifrån).
Vill du hjälpa oss? Med en slant eller lite mer.
Tack på förhand!
Sara och Fahed.
Swedbank 7340-11 59 275. Märk insättningen med ”F”.
Det är glädjande – mitt i misären – att REVA, polisens program för random ID-kollar i tunnelbanan och liknande, äntligen börjar ifrågasättas. De som är engagerade i migrationspolitik har haft koll på det rätt länge och på twitter cirkulerar ständigt varningar om vart polisen för tillfälligt letar människor som uppehåller sig i landet utan papper.
Jag gillar polisen. Det är min grundhållning. Men det här är så sjukt fel på så många nivåer. För det första – och viktigaste – vi är plötsligt ett land som sätter i system att jaga de redan jagade och utlämnade, kan vi leva med det? För det andra, hur tror vi att människor som har flytt hit någonsin ska få ett förtroende för oss som rättsstat och samhälle om vi lägger en massa resurser på att jaga människor och skicka ut dem ur landet? Det är så sjukt kontraproduktivt.
Sätt dig in i frågan! Protestera på alla sätt du kan. HÄR är en bra artikel i Svenska Dagbladet. HÄR är en bra lista att skriva på. HÄR är info om en manifestation som Rädda Barnens Ungdomsförbund ordnar i Kungsträdgården nästa lördag. Kom om du har möjlighet!
Låt oss gemensamt berätta för de människor som behöver oss att vi inte är ett land som tolererar polisjakt på redan utsatta!
Diakonia och PMU (Pingstmissionens utvecklingssamarbete) gör gemensam sak i en bönesatsning för Kongo. I ett pressmeddelande uppmanar man alla församlingar att be för Kongo i sina gudstjänster på söndag. Situationen i landet är minst sagt allvarlig och både våra böner och pengar behövs. Läs mer om läget i Dagens artikel HÄR (om du kommer in bakom tidningens nya Pärleport vill säga…).
Själv älskar jag att just de här organisationerna gör gemensam sak i en fråga. Kongo är ett land som ligger många varmt om hjärtat och jag hoppas vi kan komma samman och hjälpa ett land som desperat behöver oss.
(Filmen ovan går utmärkt att använda i gudstjänsten, till exempel.)
Nu drar equmenia igång en liten sms-kampanj inför jul. Haka på vetja! Sprid och var med bäst du vill! Med ett enkel mess från telefonen kan du vara med och ge antingen 30 eller 100 pix till alla bra saker vi gör runtom i världen!
Jag har berättat förut om Noisetrade. En lysande liten idé där artister ger bort sin musik och hoppas på dricks. Idén kommer från Derek Webb och det är väl värt att få deras nyhetsbrev. Ofta, ofta dyker ny musik upp som man aldrig hade upptäckt annars. Lagligt – och gratis om du så vill.
Nu ger en av mina favoritorganisationer, Blood:Water Mission (startad av ännu större favvisarna Jars of Clay) bort en julskiva med skitbra artister på. Gå bara in på den HÄR länken, registrera dig och ladda ner hela skivan gratis! Du får julstämning från Jars, Joy Williams, Plumb, Sandra McCracken och många fler. Hur bra som helst.
Och glöm inte att ge riktigt bra med dricks så hjälper du B:WM att ge människor runt om i världen rent vatten!
Nu behöver vi hjälpas åt igen, det brukar vi ju vara så bra på. En familj i Stockholmsområdet behöver vinterkläder till sina barn. Det rör sig om storlek 128 och 132 samt skor i storlek 33.
Har du och kan hjälpa till? Jag dyker ner i Örebro i helgen också och kan hämta ifall någon har där (anar större läsning därifrån nämligen). Kommentera här eller mejla så vidarebefodrar jag. Kom igen, det här löser vi!
Det HÄR tycker jag känns skumt. När Svenska Kyrkans präster vill finnas på plats på Skogskyrkogården under Allhelgonahelgen för att finnas till hands om någon vill prata eller behöver tröst så får man nej – av Kyrkogårdsförvaltningen. ”Det blir för trångt”, menar de. Däremot får korvförsäljare och andra gärna stå där.
Jag kan fatta att man inte vill att ingången till en kyrkogård ska kännas som en vallokal, med en massa trosriktningar, samfund och religiösa representanter som delar ut flygblad. Men att ha präster – och andra kloka kunniga människor – på plats för att, på ett ödmjukt sätt, erbjuda stöd kan väl ändå inte vara galet?
Ibland känns det som att vi – i vårt behov av politisk korrekthet – blir så rädda för att trampa nån på tårna så att ingen får stötta och hjälpa när det behövs.
Sen Malmös universitetspräster (@unprastmalmo) släppte detta på Twitter igår har mängder av kommentarer strömmat på nätet. Många roliga varianter på att snabbt som bara den själavårdsutbilda korvförsäljarna. Nu har man startat kampanjen #korvmedstod och peppar folk att protestera mot att prästerna inte får finnas på plats. Bra grej, tänker jag. Haka på!
Det här är det snyggaste – och nog mest effektiva – jag sett på länge. Organisationen Friends har byggt en mobbningssimulator på Facebook. Testa den!!
På några sekunder får du testa hur det känns att vara mobbad på nätet, kommentarerna rsasr in som om de vore från dina vänner (och det är en extrabonus att läsa fejkade kommentarer från Pingstpastorn i Sollentuna där hon svär och säger könsord…). Det finns en panikknapp att trycka på när du vill att det ska sluta. En panikknapp som inte finns i verkligheten.
Ni som är lärare! Använd detta i skolan!! Och alla ni andra. Gör detta och se vad som händer. Hur kan vi stoppa mobbing?
