Ljudet av en revolution?

Hörrni, händer det inte någonting? Eller inbillar jag mig? Är det inte ljudet av ryggar som sträcks och nävar som slås i bord? Är det inte mumlet av ”nu får det räcka” mellan hårt sammanbitna tänder?
Är det inte rasslet av mobiliserande kroppar som vänder på stenar, rotar i fickor och tömmer lager medan de glömt vad de sysslade med nyss? Är det inte det mjuka svepet av fingrar över pekskärmar swishandes mer än de hade tänkt?

Håller vi på att resa oss upp? Är det nu det händer? Är det här hösten vi kommer se tillbaka på och säga; ”vi gjorde det, vi höll på att tappa bort vilka vi var men vi kom på det innan det var för sent”? Är det nu vi definierar om begreppen? Berättar högt och tydligt att som Sverigevänner vill vi öppna våra gränser och våra plånböcker, vill vi rycka ut och göra det enda medmänskliga.

Hörrni, låt det här bli hösten då vi – efter ett för lång tag av motsatsen – kan säga; ”Jag är stolt över att vara svensk!” Kom igen, visst hör vi suset av en revolution?