Kyrkan – visa mig på Jesus!

I lördags hade jag förmånen att få vara med på ett event i Korskyrkan i Uppsala med namnet ”Hej kyrkan!” (tror bestämt att namnet snoddes från en liten bloggserie som kördes här i höstas, det är ju ärofyllt!). Det hela ordnades av Eventkollektivet som är en lysande förening som gör bra grejer, håll koll på dem.

Upplägget liknar TED talks och vi var tre talare som fick 15 minuter var att adressera kyrkan med det som låg på vårt hjärta. Extremt spännande. Först ut var präststudenten Christoffer Abrahamsson som pratade om äkthet och ärlighet, om behovet av att faktiskt få vara den man är i kyrkan. Sist ut var Carl-Henric Jaktlund som pratade om hur kyrkan var enklare förr, när varje sammanhang stod för sitt tydliga spår, men hur det är bättre idag när vi vågar se bredare. Men han talade också om den förvirring det kan skapa i oss och hur kyrkan till syvende och sist måste visa oss till Jesus – bara det, annars spelar all bredd i världen liksom ingen roll.

Däremellan skulle jag säga nåt. Och jag kastade mig in i ett resonemang kring hur vi har blivit så angelägna att fila ner de trösklar vi ibland i historien har byggt mot världen så att vi liksom filar ner grunden med. Får komma tillbaka till det vid tillfälle, men ibland är min känsla att vi är så angelägna om att få in folk i våra lokaler att vi liksom suddar ut det vi står för i rädsla för att det ska stöta bort folk. När människor i själva verket kanske längtar efter det motsatta – att vi ska stå för något på riktigt så att det finns nåt för dem att samtala om och ta ställning till. Jag talade också nåt utifrån det HÄR inlägget, om hur jag tror vi behöver sluta gräva ner oss i diken och skjuta på varandra liksom.

Samstämt för oss alla – utan att vi visste det på förhand – var längtan efter att kyrkan mer och mer ska våga visa på Jesus själv. Om vi inte står för – och tydligt visar andra på – den i vars händer vi lagt våra liv, var är då vårt existensberättigande? Varför håller vi då på? Jag tycker den frågan börjar bli ganska så kritisk på sina håll i kyrkan i vårt land.

Carl-Henric Jaktlund skrev i tisdags en krönika utifrån lördagen. Läs den HÄR och fundera vidare. Vad vill du säga till kyrkan?