Ger upp försöken

Jag älskar att blogga. Jag gör verkligen det. Men det går i skov. Jag behöver känna att det finns nåt att säga. Kanske inte nåt som nödvändigtvis är intressant att för omgivningen men som åtminstone fångar mitt intresse.  Och mitt intresse tycks inte fångas av det där som man liksom ska blogga om ifall man vill ha många läsare – inredning, barn och kärlek. Jag tycker det är… trist läsning.

Men just nu är mitt liv där. I de tre ämnena rätt mycket. Vi renoverar badrum. Och det blir fint. Så fint. Johan bygger och grejar och snickrar och målar och jag är alldeles stolt. Och så Signe. Som pratar och gestikulerar med hela sig hela tiden. Men som vägrar gå. För hon verkar inte fatta poängen. Och så ett nytt barn på väg. Som tar all min energi och min kropps hela existens.

Och så kärleken. Den där coola, märkliga kärleken som jag kan vara sugen på att skriva hyllmeter om just nu. För att jag börjar förstå den. Förstå att jag aldrig helt kommer förstå. Jag är den gråaste, tröttaste, tristaste frun i världen just nu.  Och kärleken hanterar det. Överlever det. Hittar till och med näring i det. Jo, kanske att det är ett ämne jag måste återkomma till.

Men jag har svårt att hitta intressanta saker att skriva. Också för att det intressanta jag faktiskt får hålla på att skriva hela dagarna är relaterat till mitt jobb på equmenia och liksom inte ska vara här just. Kan man också återkomma till.

Detta kommer aldrig bli en blogg som läses av massorna. För få inredningstips, recept och barnvurm för det. Men några har hört av sig och undrat om jag lagt av. Så kanske inte ska det ändå. Mest för min skull. Vi får väl se, litar inte riktigt på mig själv i den här frågan…

  • Ugglan

    Men din blogg är ju så bra just för att du inte skriver om just de ”vanliga” sakerna! Eller kanske om de vanliga sakerna fast från en ny vinkel : )

    • JosefineA

      🙂 Tack! Jag kan ju bara skriva om det som rör sig i mitt eget huvud och som jag själv finner fascinerande liksom. Så det får ju bli som det blir.