Det här med #hashtags

 

En av de där sakerna jag har klurat på ett tag är vårt evinnerliga användande av hashtags nuförtiden (det är alltid roligt att få låta som en gammal tant). Alltså… Jag förstår hashtags kopplade till events, de använder jag ofta. Alltså, taggar där vi kan följa tankar och kommentarer om något vi gemensamt upplever eller där jag kan följa ett sammanhang jag hade velat vara med på men inte kunde. Eller följa med i samtalen kring en tv-debatt eller prisgala.

Jag kan också fatta de där allmänt vedertagna som #fail eller så, som liksom blivit språkbruk i socialamedier-världen. Där fattar jag poängen.

Men alla de här privata indelningarna? Alla de som relaterar till ”de här är den här avdelningen av livet”. Det är #byliv, #föräldraliv, #hemmaliv, #renovering, #älsklingochjag och så vidare… Är det någon som klickar på dem för att följa allt som händer i de flödena? Eller blir det – och bli inte arg på mig nu – indirekt ytterligare ett möjligt sätt för den som känner sig lite utanför att tänka; ”den där delen har inte jag med att göra”.

Tydligast blir det för mig på Instagram. Och inte minst sen jag fick barn. Jag har själv använt en del taggar där men blev så ambivalent att jag liksom slutade. För när jag lägger ut en bild och skriver #mammaliv… för mig blir det att säga”så försök inte att relatera du som inte är mamma”. Typ. Har all förståelse för att det inte är så det menas. Men som en som inte hade barn när de flesta av mina vänner fick barn… det var rätt mycket man plötsligt var utesluten ifrån, inte hade del av, förväntades inte förstå. Behövs det verkligen synliga rubriker för det även på de bilder vi lägger ut? Eller drar jag det för långt? Och igen, ingen diss mot de som använder hashtags, jag bara gillar att reflektera över saker som jag själv ofta hakar på rätt oreflekterat för att det är så vi gör nu.

En annan sak som en del av oss gör är att vi taggar varje ord. Är det för att bli sedda av så många som möjligt? Antar det. Men innebär det att det sitter en massa människor och följer taggen #spring alltså? Så att man får fler följare om man skriver ”#beautiful #spring #day #in #sanfran” än om man hade skrivit ”it’s a beautiful day in san fransisco”. Jag är mest nyfiken, vilka taggar följer ni? Jag tycker mig vara rätt uppdaterad på sociala medier, missar jag att folk sitter med sökningar på taggar? Är det nåt jag borde ta tag i liksom? 🙂

Aja, sånt jag klurar på när jag surfar genom flödet efter lunch. Jag tänker generellt att sociala medier ska var något som enar oss, får oss att hitta varandra och hitta beröringspunkter. Och jag upptäcker att taggar om vissa yrkesgrupper och så får mig att scrolla förbi för att jag tänker att det är poängen, jag ska scrolla vidare liksom, det är sättet vi sållar på i flödet. Men tänk om jag sållar bort en massa saker för at de skapar dåligt självförtroende eller utanförskap hos mig? Då kanske det blir tokigt?

Eller snurrar jag bara nu? Gör hönar av fjädrar?

  • http://fredrikhimlen.se/ fredrikhimlen

    Jag kan hålla med om att det kan bli lite exkluderande med att sätta etiketter. Försöker bara använda de etiketter som jag känner skapar värde. Sedan är frågan alltid hur vi skapar värde för oss som ignorerar etiketter vi inte vill ta del av, eller lugnar ner oss som överengagerar oss när vi går igång på en etikett. #hashtags

    • JosefineA

      Klokt… Och som sagt, en typisk sån där fråga där jag inte tycker nåt klart själv utan mest vill ha hjälp att fundera liksom.
      Tack!

  • Pingback: Det där med råden och integriteten — Josefine Arenius