Ett år senare

Signe var vaken i natt mellan fem och sju ungefär. Jag tänker att hon kommer vara vaken den här natten om fem år, i ren iver. Men i natt var det nog bara för att… ja, vem vet? Om jag löste den gåtan.

Jag la henne på min mage och så låg jag och strök henne över ryggen och benen och kände varje litet veck och varje böj på hennes lilla kropp. Medan hon vred och vände på huvudet i min halsgrop så stirrade jag upp i taket och tänkte på hur jag – den här natten – för ett år sen låg i soffan i vår gamla lägenhet och klockade minuter mellan värkarna. Och nu det här.

Hon blir ett år idag. Hon är min. Och jag fattar det fortfarande så sällan. Speciellt eftersom hon mer och mer blir sin egen. Men jag insåg där i natt när jag stirrade i taket att hon har fattat så mycket bättre än jag. Jag är hennes. Johan är hennes. Och hon kräver oss girigt och fullt ut. Det råder ingen förvirring i begreppen där. Hon frågar inte om det är ok att hon tar halva min natt ifrån mig. För jag är hennes. Jag älskar det. Hon vet till hundra procent vad som gäller. Vi hör ihop. Hur trött det än gör mig så är det nåt väldigt vackert i det. Och livet är som bäst om alla tre är på samma kvadratmeter. Och om showen är Signes. Som det ska vara.

Jag vet  inte hur mycket mer jag vet om föräldraskap nu. Jag har övat ett år men ser mig fortfarande som en rookie, förmodligen kommer det alltid vara så, för varje ny fas vi ger oss in i. Men jag vet vad det är att förutsättas hejdlöst och totalt av någon. Och gilla läget. Jag vet vad det gör med mitt självförtroende att det liksom räcker att jag kommer innanför dörren. Det är nåt magiskt med det.

Grattis min älskade flicka till ditt första år. Och vet du? Jag tänker smygfira lite jag med. För jag har liksom klarat det med. Mamma Josefine, det trodde du inte va?

  • Helen Å

    Det är klart att hon trodde!

    Vet du – när jag kom till typ samma insikt som du nu, då gjorde det nåt med min gudsbild. Att som barn tänka bilden Gud=fadern/föräldern är nåt annat än att som förälder tänka bilden Gud=fadern/föräldern. Det gav min gudsbild och mina tankar om Jesus på korset djup och dimensioner som jag knappt hade anat innan. Se där, vad ett föräldraskap också kan leda till.