Bloggande och levande

Det finns nåt i mig som tycker om att jag bloggar lite. Det innebär att jag leker mer. Sitter på golvet och ägnar mig åt klossar.

Å andra sidan är det inte riktigt sant. Jag har nämligen aldrig en dator i närheten när Signe är vaken. Det är ingen fin föräldraregel utan bara kort och gott så att just datorn är hennes favvopryl och jag är chanslös med att få trycka på de tangenter jag vill om hon är i närheten.

Kanske är det egentligen så att mitt bloggande eller ickebloggande mer handlar om vad som rör sig i huvudet. Och just de senaste veckorna har det varit en del processande i den här skallen. Jag har klurat över saker jag inte riktigt vill eller kan dela. Inte för att de är så himla spännande egentligen. Men för att det inte skulle göra nån gladare eller nån situation lättare att jag funderade högt. Jag funderar på församling. På hur jag vill leva mitt liv. På vad jag tycker är viktigast för Signe. På min tro. På hur jag vill presentera den för andra. På mitt äktenskap. På tacksamheten i att vilja samma.

Landar i en del saker. Och ni vet den känslan. Den när man fattat beslut om något man tycker är viktigt och har velat om. Det är en sån lättnad. Men jag tänker klura en del till innan jag skriver mer om saken.

Så – en helt meningslös blogg som sa inget. Mer än att jag funderar en massa. Och att jag leker resten. Och att jag är tacksam.

Så typ.