Om hur vi kristna är mot varann

Sitter på ett café och ska skriva ett gäng andakter till en bok för Verbum. Går skitdåligt. Mest för att tiden istället går åt till att fundera över en artikel som några kristna skrivit i veckan med – vad jag uppfattar som – personangrepp av rang på en av våra ledare. Jag sörjer. FUnderar. Sörjer lite till. Klurar framförallt på hur det tycks komma sig att de som jag håller med teologiskt så ofta tycks ta till med storsläggan och tycka så ”hårt”. Det blir liksom svårare att hålla med om grundtesen då.

Hursom. Mitt i detta. En av texterna jag ska skriva runt är den här. Tycker den får vara ett bra budskap till oss alla idag.

Om en människa bär på agg mot en annan,
hur kan hon då kräva läkedom av Herren?
Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska,
men när hon själv har syndat tar hon till böner!
Hon bär på agg, hon som själv är dödlig –
vem skall då ge försoning för hennes synder?
Tänk på livets slut och hata inte mer;
minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.
Tänk på buden och vredgas inte på din nästa;
minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.