Klas ber oss lyfta blicken

Det här relaterar liksom både till samtalen om ledarskap i kyrkan – som vi sysslade en del med förra veckan – och till det där med att berätta för församlingen vart vi ska. Klas Johansson heter en typ som jag ser upp mycket till. Han är regional kyrkoledare i Region Nord inom Equmeniakyrkan. När de möttes för rådslag häromsistens så höll han ett öppningstal. Han har varit vänlig nog att lägga ut hela det på nätet.

Du finner talet i hans blogg HÄR. Ta dig tid att läsa det, du som på ett eller annat vis relaterar till de här frågorna. Jag tycker Klas är inne på väldigt väldigt viktiga saker.

Bland annat säger han så här:

Vi har kallats att gestalta Guds rike här och nu. I den vardag där vi lever som enskilda och där vi lever som församling och kyrka. En kallelse som innebär att vi får dela evangelium, det goda budskapet om Jesus Kristus. Inte i första hand ”måste” utan vi ”får” göra det.

Vi behöver utmanas. Väckas. Men i Guds rike är det inte i första hand krav utan möjlighet. Vi får dela det goda vi själva mött och erbjuda mötet med Jesus Kristus, som vi vet har en inneboende kraft att förvandla mig dig och världen.

Uppdraget har vi tillsammans. Tillsammans med alla kristna, tillsammans med och i vår församling, tillsammans i vår region och kyrka och med alla kristna utöver hela vår värld. Vi är inte ensamma utan del av en stor helhet med Herrens själv i centrum.
I den gemenskapen får vi vila och låta oss utmanas. Inte ensamma utan tillsammans. Framförallt tillsammans med Gud själv.

I Joh 4:35 läser vi ”Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.”

Det finns ett Guds nu som jag tror vi skulle kunna bli bättre på att omfamna, möta och ta emot. I en tid av tillbakagång för många församlingar är det lätt att misströsta. I en tid då allt färre känner till vad kristen tro innebär och avståndet till kristna och kyrkan upplevs större är det lätt att tappa modet. Risken är att vi blir lite vilsna och inte riktigt vet vad vi skall ta oss för och därför blir ”handlingsförlamade”.

Ord att grunna över den här helgen kanske? Vad innebär det för oss och vårt sammanhang? Tack Klas. Jag vill så gärna tänka mer ihop med dig. Och kanske – än mer – sluta tänka och börja få nåt gjort :).