Uppföljning Facebook

Det drog igång en massa spännande samtal igår efter att jag bloggade om min ambovalenta relation till Facebook. Kul. Några av de finurligaste kommentarerna fick jag i mejl. Alltid sugen på att liksom outa såna mejl men det kan man ju förstås inte göra. Glad för alla som vill tänka, högt och lågt.

Ett förtydligande: Det är alltså inte att ha relationer på sociala medier, eller att möta nya människor på Facebook eller Twitter, som jag har nåt emot. Inte heller att småprata om högt och lågt med både vänner och bekanta. Tvärtom tycker jag mycket om de möjligheter som nätet ger, det passar mig väl.

Mitt dilemma uppstår när bekanta plötsligt ”hörs” mer i mitt liv än mina nära. När jag – för att tiden är sådan nu – hänger mer vid datorn och telefonen än vid fikabord och människor som kommenterar saker jag gör på nätet nu och då blir min enda röster in i tillvaron. Och när de rösterna ibland tycks tro att vi är nära, att jag har frågat om nåt i mitt inre när jag egentligen bara slängde ur mig en kommentar. När gränserna blir otydliga. Det är då jag får krångel i huvudet. Jag behöver – för min egen del – skilja på vilka som är de jag faktiskt ska lyssna på och låta mig påverkas ordentligt av, och vilka som är människor vars åsikter och tankar – för just mig – kan vara spännande input men inget jag formar mitt liv efter. Visst fattar ni skillnaden?

Och där, nu och då, behöver jag hitta en form för mitt användande av Facebook. Typ så.

Tags :