Nya tider

Sitter här och försöker fnittra åt mig själv. Sedan jag och Johan träffades har vi sällan haft någon hel vecka då vi båda varit på samma ställe från början till slut. Sedan vi gifte oss har någon av oss sovit borta en eller ett par nätter varje vecka.

Och jag har älskat det. Nån slags vänja sig långsamt. Få vår lilla, lilla lägenhet för sig själv ibland. Se skräptv. Få den smala sängen för sig själv. Äta dålig frukost för att jag kan.

Men nu. Gosh. Johan sover borta för första gången sen vi blev föräldrar. Och jag får uppgivet erkänna att jag är ett litet vrak här hemma. Nervös och plötsligt mörkrädd. Undrandes vem som lämnade ett barn här åt mig att ta hand om alldeles själv.

Signe sitter i babysittern och garvar åt mig. Skönt att nån av oss har lite distans till mina dumma grubblerier.

Det är i sanning nya tider. Gillar det. Mycket.

  • Lisa Fredlund

    .. o jag gillar att läsa dina små förundrade utrop! härligt!

    • JosefineA

      Ha ha du är fin!