Hålla handen

20130324-115718.jpg

Hon kränger. Mellan fyra och sju ungefär varje natt. Då kränger hon. Kommer inte riktigt till ro. Ligger och stökar och försöker hitta tillbaka till sömnen.

Jag håller henne i handen. Har kommit fram till att det är det bästa jag kan göra. Ligger bredvid henne, viskar sakta, och håller henne i handen. Huvud mot huvud andas vi på varandra, i alldeles olika tempo, med våra olika stora lungor.

Måste hålla precis lagom hårt. Om jag håller ett fast grepp så väcker hon sig själv när hon kränger sig loss igen, halvt i sömnen. Håller jag för löst så tror hon att jag försvunnit och skriker plötsligt rakt ut i nåt som bara låter som vild övergiven förtvivlan.

Och jag ska inte tro att jag – när hon väl somnat – sakta kan ta bort handen för att rädda min ömmande arm som hamnat i ytterligare nån ny märklig ställning. Jag är påkommen inom loppet av sekunder.

Så vi håller handen. Min flicka och jag.

Och jag ligger där och tänker att det är en övning inför resten av mitt liv. En övning för den fortsatta vandringen med den nya kartan jag vet så lite om.

När hon är två. Fyra. Åtta. Tolv.
Och – inte minst – när hon är sexton, arton och tjugo.

Jag ska hålla handen. Aldrig så hårt att hon inte kan kränga sig loss. Aldrig så löst att hon – ens för en sekund – kan förledas att tro att den är borta.

Vi ska hålla handen. Min flicka och jag.

Tanken hisnar så där så jag ligger vaken. Länge, länge. Långt efter att hon slutat kränga. Med hennes hand alldeles lugn i min öppna handflata.

  • Jo-Anna

    Blir tårögd.. vad fint!!kram t er

    • JosefineA

      Kram tebax! Vill se dig snart!

  • Lindstromfunderingar

    Så vackert, fint och tankeväckande.

    • JosefineA

      Tack snälla du!

  • ilf.albertsson

    Vänta ett tag så blir båda händerna ljuvligt upptagna och en gång i framtiden är din/er bädd som ett välsignat ”ormbo”.

    • JosefineA

      Ha ha nä… Det harj ag svårt att tro.

  • Anna-Maria

    Så otroligt vackert formulerat, Josefine! Rörd till tårar av din text kan jag bara önska, hoppas på och be för att det är just sådär lagom hårt jag ska lyckas hålla min pojkes hand.

    • JosefineA

      Ser dig göra det hela tiden. Du är en förebild.

      • Anna-Maria

        Åh, vad just det svaret betydde mycket. Tack, Josefine!

  • Anna-Maria

    Så otroligt vackert formulerat, Josefine! Rörd till tårar av din text kan jag bara önska, hoppas på och be för att det är just sådär lagom hårt jag lyckas hålla min pojkes hand.