Dagen efter

20130313-085531.jpg

Hade så väldigt roligt igår. Hela lilla familjen satte sig i hyrd bil till Jönköping där jag var med som talare på Gemensam Framtids medarbetarlyft, fortbildningsdagar för anställda inom samfundets församlingar.

Inte utan att det var lite nervöst att se om jag hade några arbetande celler kvar i huvudet. Att tala inför ett gäng luttrade pastorer kräver ju ändå att man har nåt att komma med liksom. Hur det gick får ju nån annan avgöra men jag tycker själv att vi landade i intressanta samtal och tankar. Kanske att jag passade på att säga väl mycket… Inte minst hade jag alla tankar på det här med utanförskap i huvudet och det gjorde nog att jag liksom passade på att lyfta några frågor jag kanske inte hade tänkt.

Hursomhelst, det var enormt roligt att möta människor igen, bryta tankar och få göra det jag tycker är så väldigt roligt. Att dessutom få göra det med mina två egna människor med mig gjorde det ju ännu roligare.

Så tacksam till Johan som tycker det är självklart att jag ska göra saker jag mår bra av och som vi gemensamt tycker är viktiga. Och glad för att Signe tycktes älska att hänga i bilen och att hon sen nöjd ägnade resten av dagen i sin fars famn. En sån här sak är ju liksom bara möjlig om det är ok med henne.

Vi fick dessutom den efterlängtade bonusen att vi på hemvägen hade möjlighet att stanna till hos min älskade faster, sååå roligt att få introducera Signe för en så viktig människa i mitt liv och för nära omtyckta släktingar.

Idag gör vi… Ingenting. Med flit. Det är vi värda. Så det så.

Tack alla på medarbetarlyftet för gott möte, hoppas vi ses igen!