Produktplaceringstrams

En sak jag surat över några dagar nu. När vår dotter föddes satte undersköterskan efter en minut en liten vit mössa på hennes huvud. Bra grej. Värmen – och därmed energin – går ju ut den vägen liksom. Det var en liten vit sjukhusmössa.

MEN. Det var en liten, vit sjukhusmössa som det stod Pampers på. Lagom stort för att täcka hela hennes panna. När man varit förälder i tio minuter börjar man inte – i varje fall inte jag – att dra och härja med sin dotters lilla sköra huvud för att rätta till en mössa. Däremot börjar man ta en väldig massa kort på sitt barn.

Så självklart är de första bildera våra familjer fick till sina telefoner bilder på ett litet, litet ansikte med en blaffig reklam för blöjor i pannan. Och jag inser att det är precis så de varit för de flesta som fått barn de senaste åren. Alltså skickar vi alla, trötta, kärleksdruckna och omtumlade reklam till våra familjer där vi säger; ”titta på vårt underverk – och glöm inte vilka blöjor ni ska köpa till oss”.

Hela grejen äcklar mig faktiskt lite. Så osympatiskt av vården att gå på den grejen. Så slugt och fult uttänkt av det äckliga företaget. Om jag var undersköterska på förlossningen skulle jag göra till min tysta protest att sätta på alla mössor bakochfram.

Man kan väl få bli mer än tio minuter gammal innan kommersialismen sätter sina klor i en liksom?

Ja. Mössan är slängd.

UPPDATERING: Enligt kommentarer på Facebook verkar detta vara ett Stockolmssyndrom. Hoppas, hoppas. Det innebär ju att man är lite mer sympatiska i resten av landet.