Lojalitet

Vad fånig jag är. Jag ringer sällan mina vänner. Jag är för dålig på telefon. Jag glömmer bort folks födelsedagar. Jag säger ”jättesnart, jag lovar”, till mina brorsdöttrar när det frågar när jag kommer hem nästa gång.

Jag är rätt kass när det kommer till att vara lojal, kort och gott. Sliter lite med det. Med mitt eremitskap. Med att jag har det så gott för mig själv och med de mina i den allra, allra minsta cirkeln.

Men när jag just var och hämtade ut mitt nya bankkort. Som för första gången under hela min levnadstid var grönt istället för orange. Då plötsligt kändes det som om jag hade svikit på nåt vis. Den där banken som mina föräldrar startade mitt första konto i. Den som har sett mig sköta mina affärer lite halvuselt och med kort framförhållning genom alla år. Dem lämnade jag just. Och det – av alla saker – fick mig att känna mig lite dum.

Håhåjaja. Vad fånig jag är.

  • Anna-Maria

    För att bara skriva en liten tanke om lojalitet, så är jag rätt säker på att när en av dina älskade verkligen behöver dig så är du där på två röda. Förresten gillar jag att vara vän med en eremit som inte gillar telefon, för jag är likadan. 😉

    • Josefine

      🙂 åh vad det är fint att ha dig!