Goda pastorer

Är lite överväldigad av det genomslag som Pelles text fått igår och idag. Det både gläder mig och skrämmer mig. Glad att så många tar till sig det, startar diskussionen och ger sig in i samtalen – låt oss för allt i världen inte tappa detta nu!! Samtidigt lite skrämd över att så många relaterar till det och känner igen sig. Det är inget nytt. Vi har vetat det länge. Så varför agerar vi inte? Varför låter vi det fortgå?

Någon frågade efter de goda exemplen. Och visst finns de. I mängd. Goda församlingar som tagit väl hand om sina ledare. Som kanske framförallt har förberett dem för livet efter ungdomsledartjänsten. Sitter själv på erfarenheten av att känna att man liksom har betalt för att vara kristen. Att tro blir prestation. Och visst finns det platser där man tydligt och strategiskt hjälper unga ledare att inte fastna i prestation. Har du en sån erfarenhet så skriv gärna och berätta. Jag delar med glädje din text!

Och jag fick just precis ett gott exempel själv. I jakt på bra folk som kan hjälpa oss göra ett kul jobb om ett par månader så ringde jag till en ledare i en församling och bad om referenser på unga drivna typer. Fick hur bra referenser som helst. Men också. Fick en varning. Ett: ”Du, bara så du vet, vi gillar våra ledare och är glada om de får nya utmaningar men nåde dig om ni inte kollar upp att det funkar med resten av deras schema och du får med mig att göra om du lägger på dem en väldig massa merjobb. De har nog att göra som det är.”

Jag älskar det. Ansvarskänslan. Viljan att utmana och pusha framåt. Men också omsorgen. Vetskapen om att det är lätt att hoppa på allt när man är ung och vill förändra världen. Ansvaret i att vara med och hjälpa till att sätta gränser. Önskar jag hade haft fler såna runt mig när jag var 22.

Så visst finns de goda exemplen. Vi måste bara hjälpas åt att göra dem till norm istället för undantag. Men hur?

 

  • Nathalie

    Det är intressant och väldigt bra att det förs ett samtal kring detta. Tror det är ett problem som alla kristna arbetsplatser har problem med, vissa klarar av balansen som du själv nämnt, och tyvärr misslyckas många. Är ju svårt det där. Att både uppmuntra och pusha unga, samtidigt som inte alls handlar om en person, utom om arbetet som man ska utveckla och putta framåt.
    På min arbetsplats är försöker man plocka upp unga ledare med utvecklingssamtal och avslutningssamtal, och någonstans tror jag att samtal är en viktig ingrediens. Det känner jag från min gamla kyrka där jag var aktiv, att ett pågående samtal gjorde att man fick vända och vrida på sånt som var fel, rätt och som låg framför en.

    http://nbencic.blogspot.com

    • JosefineA

      Oh, du har många viktiga poänger!!
      Kan du inte skriva en text om det där med utvecklings- och avslutningssamtal som jag antingen kan få publicera eller länka till? Det låter som superviktiga och kloka grejer.

      Tack för att du är med och tänker!
      Allt gott,
      Josefine