Vill att det tar slut

Att vi lyckades stoppa en utvisning i fredags var en tillfällig seger. Samme man är fortfarande hotad, hans familj fortfarande i fara. Galenskaperna fortsätter. Hur blev det så här? Vi är ju ett bra land? Ett gästfritt land? Ett land med moralisk ryggrad som fattar skillnaden mellan rätt och fel?

Jag fattar att kanske inte alla kan stanna, jag gör det. Att det kanske finns fall där människor faktiskt kan få en dräglig tillvaro och möjligheter att växa och bidra i det land de kommer ifrån. Fine. Men i de här uppenbara fallen? De här gångerna det bara är mänskligt vansinne att skicka ut folk? Varför fattar vi inte?

Mejllådan fylldes med flera fall under fredagen och lördagen. Desperata människor som ber mig/ oss/ vem som helst uppmärksamma deras vänner och familjemedlemmar. Och jag tänker att jag får ta den lilla megafon jag fått och göra vad jag kan. Åh, vad jag beundrar de där hjältarna jag följer på Twitter som outtröttligt tar till sina förråd av arsenal och lägger ner allt annat.

Just nu behöver vi hjälpa Amireh och Zeinab som sitter i förvaret i Flen och ska utvisas till Iran där stening och tvångsgifte väntar. De har varit i Sverige i fyra år. Nu ska de ut. Fattar noll. Hjälp till. Gör vad du kan.

Titta på det HÄR inslaget från SVT. Gå med i den HÄR gruppen på Facebook. Sprid. Dela. Ropa högt. Använd din megafon. Vi kan förändra de här systemen. Det måste gå.

  • http://amen.se brynte

    Jag fattar inte att alla inte kan stanna.

    • JosefineA

      Nej… Jag tror du har rätt där. Jag var mera inne i tänk av att det måste finnas NÅGRA gränser för vilka vi skickar ut. Om det nu är så att det finns nån logik (och jag tvivlar där) på att vi inte kan låta alla vara hemskt välkomna och stanna kvar så borde det ÅTMINSTONE finnas en logik i att man inte skickar ut dödsdömda människor. Typ. 
      Känns som att det ena till viss del kan få handla om politiska beslut (även om jag tvekar i det med) medan det andra handlar om gränserna mellan medmänsklighet och fullkomlig känslokyla.

      • http://amen.se brynte

        Jo, alltså jag förstår ju vad du menar. Jag har bara svårt för bedömningssporter och ser att det är väldigt lätt att man hamnar där vi är nu om man ska försöka sig på individuella bedömningar. Det kommer förr snarare än senare leda till misstro mot de människor som mest av allt behöver vår omsorg.

        • Andre Bertilsson

          ”Att ta hand om” menar jag att tillgodose alla som av olika anledningar behöver social och emotionell vård för att kunna klara sig själva på sikt. Betvivlar att många flyktingar utan ekonomiska tillgångar får den vård de behöver.

          • http://amen.se brynte

            Oavsett borde vi ha större möjlighet att möta de behoven på ett värdigt sätt än platsen de kom ifrån. Annars skulle de ju inte ha nåt emot att åka tillbaka. Är jag fel ute?

          • Andre Bertilsson

            Självklart skall vi kunna ge alla samma vård oavsett bakgrund etnicitet och dyl. Det kan vi inte idag trots att vi är ett av världens rikaste länder. Se bara på pentzellfallet. Vi räcket inte till. För många vore det bättre att stanna i Sverige än åka tillbaka. Alla borde få stanna men bara om vi kan ge en dräglig vardag.

          • http://amen.se brynte

            Varför? En odräglig vardag i Sverige torde ändå va bättre än krig. Och framför allt, varför i hela världen ska vi bestämma vem som får befinna sig här eller inte? Det känns för mig helt orimligt.

            (Ledsen Josefine att jag visst råkade kidnappa kommentarsfältet..)

    • Andre Bertilsson

      430000 vill stanna, klarar vi ta hand om dem på ett värdigt sätt.

      • Andre Bertilsson

        Oj en nolla för mycket.

      • http://amen.se brynte

        Antar att frågan var till mig. Vad är värdigt? Vadå ta hand om, jag tror de allra flesta är fullt kapabla att ta hand om sig själva. Och om man tror att man trivs bättre nån annanstans, där man kom ifrån eller nån annanstans så borde imo finnas frihet att röra på sig igen eller för första gången för den som inte längre vill bo kvar av nån anledning.