Klas – och andra bra kristna typer på Twitter

Igår tramsade jag en massa på nätet. Jag har lärt mig av Emanuel Karlsten att man ska tramsa. Att sociala medier är lite som ett fikabord, mer än som en scen eller en megafon. Att man får blanda högt och lågt. Det viktiga, det vi brinner för. Det vi vill sprida och lyfta. Men också det där tramsiga. Om väder och vind. Det vänliga retandet. De roliga bilderna. Anekdoterna. Som på rasten på jobbet liksom.

Det var mest Klas jag tramsade med igår. Jag var taskig mot Klas faktiskt. Lät honom inte släppa en gammal grej från för länge sen som jag tyckte var hysteriskt underhållande (och nu fick jag ta upp det igen HA!) och det roade mig hela dagen liksom. Och det var en sån där tung dag igår, för övrigt liksom. En dag när mötena avlöste varandra och jag inte kände mig särskilt nöjd med mig själv alls. Och då var det så gott att få tramsa lite.

Det slog mig sen på kvällen, när jag fnittrade över de långa konversationerna, att Klas är en fantastiskt bra Twitterförebild (jag måste ju komma tillbaka på plus i hans värld på nåt sätt efter gårdagen). Klas är distriktsföreståndare inom Gemensam Framtid. Och pastor. Och så twittrar han. Och jag tänker att alla ni andra pastorer som är tveksamt inställda till Twitter borde kolla in folk som Klas. För han är så bra på det där. På fikarumsprincipen. På att blanda stort och smått. Han berättar vad han och hans sammanhang gör, ger sig in i samtal, uppmuntrar, lyssnar och funderar och kommer med glada tillrop. Som en människa sugen på kommunikation och relationer. Inte som en budskapsrobot med en megafon. Precis så som jag upplever att Twitter bör få vara när det faktiskt kan göra gott och skapa positiva saker.

Klas (@DFKlas för övrigt om du vill spåra upp honom) är dessutom i gott sällskap bland sina samfundsvänner. Flera inom Gemensam Framtid har kopplat vad man kan ha såna här plattformar till. Kyrkoledaren Lasse Svensson är en (@GFLasse), ungdomsledarna Joakim Lundqvist (@JockeLu) och Johan Wikström (@johanwiks) är andra. Bland pastorerna är Linnéa Lidskog (@linneja), Jonas Eveborn (@jonaseveborn), Anna-Carin Abrahamsson (@annacarineva), Robert Eriksson (@roberiksson), Jakob Olofsgård (@jakobolofsgard) och Gustaf Björkman (@gustafbjorkman) bara några av de många som har fattat grejen liksom. Listan kan göras lång. Alla topptips på människor att ge sig i kast med över den sociala plattformen.

Mina två favoriter dock – för man måste få vara partisk – heter Joachim Elsander (@elsander) och Rikard Edefors (@Redefors) och är EFK-pastorer. De har fattat den där plattformen – tycker jag – bättre än de flesta. Ger sig ständigt in i samtal, ständigt från en ödmjuk men skarp vinkel och ständigt nyfiket frågande. Från en utgångspunkt av låga trösklar men med tydligt centrum samtalar de kyrka, teologi och församling. Och så tramsar de. Om dåligt kaffe och tv-serier. De är som mina Twitteridoler liksom.

Och ibland tänker jag att det är lite som min mission att få kyrkor och samfund att förstå att vi behöver finnas med i de samtal som pågår över de här plattformarna. Att det framförallt finns en väldig massa vi behöver lyssna på. Och jag inser ju att jag är föga övertygande i min kamp (speciellt som dessa oövertygade typer ju inte läser bloggar…) men att om jag hittar en massa förebilder och sprider dem så kanske att nån mer blir nyfiken och vill haka på? Kanske bara.

Gör det; haka! Ge dig in i samtalen. Du riskerar att få en känga om gamla minnen du helst hade velat glömma nån gång. Men jag vågar nästan garantera dig att de i så fall är sagda med all vänlighet på jorden… Fråga Klas.

  • Jacob Sunnliden

    Bra. Gott med uppmuntran. Vi behöver vara där, vi är Kyrkan med stort K!!

    • JosefineA

      Värst vad jag inte såg kommentarer!! Ja!! Visst är det så. Tack för pepp också. Vore gott att mötas efter vägen, Jacob, och dra upp strategier för hur vi ska lösa kyrkans socialamedievärld 🙂