Vad ger du pengar till?

Skrivet av Josefine 2012-08-02  |  8 kommentarer

Sitter och jobbar med en kampanj inför hösten som vi på equmenia ska lansera. Den handlar om givande, och därmed också om gemensamt ansvarstagande. Jag gillar den vinkeln. Det vi tror på gemensamt – det tar vi ansvar för gemensamt. Så tror jag att det måste vara. Men hur gör man?

Du som läser det här, vad ger du dina pengar till? Varför? Jag gissar att de flesta av oss faktiskt ger bort pengar nu och då. Det kan vara till tillfälliga välgörenhetsprojekt vi stöter på. Kontinuerligt till en församling eller rörelse via autogiro. Eller kanske via medlemskap i organisationer vars syften och visioner vi delar. Men hur fattar du besluten?

I min lilla familj tänker vi ibland att vi borde få nån slags struktur på det givande vi har, även om det förstås inte handlar om några stora pengar alls egentligen (kanske där man skulle börja, att utmana sig själv att ge så det känns). Men vi vill ha en tanke runt det. Vi har nåt slags basgivande. Utan att vi märker det dras det från våra löner. Sen har vi ett par medlemskap här och var. Och sen upptäcker vi att vi – mer och mer – liksom gör punktinsatser. Där något behövs är vi med om vi kan. Och jag har klurat på det där.

Vi lever i en värld som i allt större utsträckning bygger på kickar. Och de där autogirobetalningarna, de är ganska så… kicklösa. De ger ingenting. Men att få hoppa på något, passionerat och för att man har det framför ögonen, det ger en större bekräftelse. Och det är ett enkelt sätt att visa att man är med. I vår har det varit asylärenden. Eller fina Soppkök Stockholm, till exempel. Att med ekonomiska medel säga ”jag tror på det ni gör”, ger nån slags omedelbar tillfredställelse.

Men egentligen är det ju på precis samma sätt – och kanske ännu mer egentligen – med det långsiktiga givandet. Med de där hundralapparna som matar månad efter månad. Det är att i ännu högre grad säga till en rörelse; ”vi har förtroende för er, vi tror att ni kan förvalta detta och se vart det bäst kommer till användning”.

Det är det där jag vill komma åt. Ett gemensamt ansvarstagande för något som ska bära genom år, erfarenheter och upplevelser. Och det är det jag nu sitter och funderar omkring. equmenia finns – om vi får – med ett barn från det att det är fyra in i vuxenlivet. Vi kan stötta, bygga, utmana, utrusta och bära hela vägen. Det ligger ett enormt ansvar i det. Ett ansvar som i varje fall jag är stolt över att få vara med och bära. Även ekonomiskt.

Men när jag bara behöver gå till mig själv för att upptäcka hur lätt jag hakar på de där kickarna (som ju i sig ofta är bra grejer förstås), hur utmanar jag då till långsiktigheten hos andra?

Hur tänker du? Hur förvaltar du dina pengar? Hjälp mig!