Gästinlägg; Friendzonad

Skrivet av Josefine 2012-08-01  |  6 kommentarer

Just. I mina funderingar på att blogga och inte blogga blev ju ett par väldans bra gästinlägg liggande. Ett av dem är från Adam som var med i den artikel jag kommenterade HÄR. Han kom – när han kommenterade min blogg – in på intressanta tankar om hur vi i kyrkan (och säkert i samhället i övrigt) tenderar att ”friendzona” varandra. Vi bestämmer helt enkelt för fort vilket fack en ny person ska vara i liksom. 

Jag tycker han var nåt på spåren och bad honom utveckla det. Det gjorde han och sen har det här inlägget blivit liggande i min inkorg alldeles för länge. Men nu så! Här kommer det. Tack för tålamodet, Adam! Och för texten förstås.

Vad tycker ni? Är Adam något på spåren?

”Friendzonad”

I kyrkans sociala värld ser jag ett fenomen som är ganska utbrett på både gott och ont. Låt mig introducera ordet ”Friendzonad”. När man lär känna en person av det andra könet kan man råka ut för att bli ”friendzonad” och ”friendzona” personen. Det kan sätta käppar i hjulet att lära känna varandra som framtida partner om intresse uppstår.

Vad är ”friendzonad” kanske du som läser undrar?

Jo, det är kort och gott när man sätter dem man nyss träffat, lär känna eller känner av det motsatta könet (för min del tjejer) i ett så kallat vänfack. Eller att man själv blir placerad i det facket som det står ”Vän” på. Så när man umgås med den personen så ser man den som bara vän och inget mer. För att antingen är den för snygg/intressant/trevlig/smart/rolig/populär/gudfruktig eller inte tillräckligt snygg/…/gudfruktig för att ge det en chans att lära känna den mer än som vän.

Ser att i just kyrkans sociala värld är detta ganska vanligt. För om man blir intresserad av en man har satt i vänfack eller om man blir intresserad av en som satt en själv i vänfacket är det svårt att komma ur det sen. Tycker det är ganska intressant att betrakta hur det ”sociala spelet” funkar i olika sammanhang i kyrkan. Hur man lär känna varandra, umgås, visar intresse och så vidare.

Jag har många gånger blivit ”friendzonad” för att man är en social och trevlig grabb och brinner för att lära känna och träffa både nya och mer bekanta människor. Och jag är nog den bästa på att sätta tjejer i ”friendzonen” för att man träffar många människor regelbundet. Det blir i mitt fall väldigt enkelt att både vara kräsen om en tjej inte uppfyller mina krav och att inte har några större problem att leta vidare i ”kyrkans sociala värld”. Har märkt i mitt liv att när väl en tjej som jag har placerat i vänfacket visar intresse för mig mer än vän så avfärdar jag både intresset och den personen och drar mig mer undan från att umgås med den personen för att man vill att den ska vara kvar i vänfacket.

Det är klurigt på båda hållen. För om man blir intresserad av en person som man har satt i vänfacket och umgås med så är det svårt att visa det för den personen om den har satt en i samma fack. Har nog för många gånger skippat att göra nått mer av det när man väl märker att intresse börja väckas för en som man har i sitt lilla vänfack. Det är nog så att jag tänkt att man kan förstöra vänskapen med den personen om man väl visar intresse, kanske varit rädd att få samma respons som jag ger till de tjejer jag placerat i det facket.

Tror att man även sätter människor i ”friendzonen” för att man är rädd för att man inte ska duga/att den duger som partner. Då är det säkert att sätta personen i vänfacket.

Men vad är det man brukar säga, vågar man inte chansa/ge det en chans för att det finns risk för att man ska förlora så vinner man inget heller. Så vad har du att förlora på det om du våga visa intresse?

Jag har många gånger fått tipset att om du är intresserad av någon så börja umgås i grupp med den personen. Vad jag har märkt så blir det väldigt svårt att lära känna varandra mer specifikt om man umgås i grupp. Så jag vill vända på det (talar minst lika mycket till mig själv) och säga att om du är intresserad av någon så våga umgås bara med den personen och visa att du är intresserad att lära känna den mer. För där blir det ju tydligt om det finns intresse eller någon gnista.

Självklart får man vara någorlunda vis med tajming när det gäller att bjuda ut någon och umgås på tumanhand. Tror man även ska våga testa magkänslan med. För vad är det värsta som kan hända? Det är väl att man kan få ett nej..

Om vi ska kunna bryta trenden att det är svårt att hitta en partner i kyrkan så tror jag att vi få bli bättre på att inte sätta in människor i vänfack. Jag vill uppmuntra att inte vara för snabb att sätta en person av det andra könet som man träffar i ett vänfack om man är intresserad av att hitta en partner.

Tidningen Dagen tar upp i en undersökning bland troende singlar att ungefär två tredjedelar av både tjejerna och killarna är tveksamma eller inte alls instämmer med att man trivs som singel. Fler än hälften av de tillfrågade tycker att det är viktigt att hitta en att dela livet med. Mer än två tredjedelar instämmer/delvis instämmer med att det är svårt att hitta en partner som man känner samhörighet med. Jag tycker att det talar för att något behöver hända i singelvärlden i kyrkan och att detta med ”friendzonad” är ett av de perspektiv som jag tror behövs ta upp.

Hoppas att delning av mina tankar kan få vara en del av den svårstartade processen för att människor våga hitta varandra i kyrkan.

Detta var mitt perspektiv som singel och en som vill hitta min framtida partner i kyrkan

Allt gott och våga chansa!

Adam Anderberg