Är det jag som är en nörd eller ni som är korkade?

Nä. Klart att inte ni är korkade. Det skulle jag ju aldrig tro. Ni är ju hur bra som helst. Men ändå?

Detta inlägg är strikt riktat till folk som på ett eller annat sätt relaterar till kyrka, kristen tro och samfund i det här landet. Ni andra bör inte förstå vad jag skriver. Det vore nästan inte sunt om ni förstod. Så gör inte det.

Jag har funderat mycket på hur ofta vi uppfinner det gamla hjulet i våra kyrkor och samfund på sistone. För faktum är att världen, tron och sätten att göra kyrka tillsammans är ju faktiskt inte fler och större än att chansen är rätt stor att den tanke jag nu tänker har någon annan tänkt före mig. Det är ju inte raketforskning vi sysslar med ändå.

Och gång på gång fascinerar det mig hur fruktansvärt lite koll vi generellt sett har på våra systrar och bröder i andra sammanhang. Vi sitter på våra små kontor och gör samma saker som nån annan gjorde för ett tag sen. Varför lyfter vi inte blicken oftare och ser oss omkring?

Flera gånger senaste tiden har jag fascinerats över hur bloggare och skribenter som som hänger sig åt att berätta hur vi ska vara församling konsekvent hänvisar till ökenfäder och urkyrka men inte har nån pejl på grannförsamlingen eller det egna samfundets internationella arbete. Det är lätt att skicka pikar och berätta hur dåligt vi sköter än det ena än det andra, men man känner inte ens till de olika kristna tidningarna där just de frågor man går till strid om konsekvent diskuteras. Jag har läst så många texter där någon ger intryck av att vara den förste som ska upplysa oss om något fast nån annan – för bara en kort tid sen – lyfte samma fråga i grannforumet. Och i vanlig ordning är jag helt övertygad om att jag gör det själv både nu och då.

Förra våren slog tre samfund ihop sig till ett – ett lite större och två lite mindre (på svensk mark vill säga, internationellt är inget av de små små…). För typ femton år sen gjorde tre samfund exakt samma sak – de slog ihop sig – ett större och två lite mindre. Man skulle ju kunna tänka sig att de som ansvarar för den nya sammanslagningen hade bjudit de som gjorde den förra sammanslagningen på kaffe och ställt hundra frågor? Jag hoppas verkligen det har varit så. Men något i mig tvivlar lite.

I möten jag sitter i hör jag ofta mig själv säga; ”men det här ju Ny Generation skitbra på, vi kollar med dem” eller ”Ring SALT, visst har det gjort en bra grej på det där?”. Och mer än sällan möts jag av: ”Vilka är det?”

Alltså. Vi är inte skitmånga i det här landet som delar tro och passion för en församlingsrörelse. Är det inte läge att vi faktiskt lyssnar in varandra lite mer? Att vi kollar på de sammanhang som växer och har hittat nåt och frågar oss hur de gör och vad vi kan lära? Aldrig aningslöst och naivt, förstås, men varför tror vi att vi alltid kan bäst själva?

Kanske lever jag i fel ände av bubblan, men jag ser så väldigt lite av det där. Istället ser jag snarare en massa ”de är såna där, de kan vi inte prata med” runt mig hela tiden. Jag möter en väldig massa förutfattade meningar om andra sammanhang, massor med skäl till varför man inte frågar runt. Är inte det lite korkat ändå? Kan vi inte lägga ner det?

Jag vet att jag är nördig. Jag vet att jag rört mig lite för mycket i samfundssvängen och har lite onödigt mycket koll på vem som gör vad (tänk att jag inte är intresserad av sport, jag har koll på Sveriges Kristna Råd istället, typ). Så visst kan man tänka att jag går ett steg för långt ibland. Men just nu sitter jag i ett hus med tolv kristna organisationer. Och väldigt, väldigt ofta är det jätteenkelt att lyfta häcken från stolen och gå och fråga nån annan i huset om saker. Lika lätt som det är att lyfta luren och ringa nåt av de andra samfunden. Eller skicka ut en snabb fråga på Twitter.

Jag börjar bli rädd för att vi har en väldig massa hjul som bara ligger och skräpar snart annars. Tänker jag. Nörd som jag är.

  • Lisa Wackt

    Helt rätt Josefin! Så bra, och jag tänker likadant. Har iofockså jobbat inom flera olika kyrkor/samfund.

    /Lisa

    • JosefineA

      Tack för uppmuntran! Skönt att vi är fler.