#blockad inatt, och att inte hitta andra vågskålen

I natt var det blockad utanför flyktingförvaren i Märsta och Flen. Flera Irakiska flyktingar skulle avvisas tror att såväl FN som Amnesty och de Irakiska myndigheterna själva har protesterat mot hur Sverige agerar i frågan. Avvisningarna lyckades. Planet lyfte. Flera av dem ombord är så gott som säkra på att de lyfte mot sin egen död.

Kvar på marken står ett stort gäng aktivister som än en gång lagt en natt på att med sina kroppar försöka stoppa avvisningarna. De där människorna som jag ännu inte vågat sälla mig till. Som jag beundrar och är tacksam för finns. Som sliter och försöker bryta igenom.

Jag envisas ju med att hela tiden försöka förstå alla sidor av saker. Jag har suttit i många timmar med min bäste vän polisen för att försöka förstå hur poliskåren på plats utanför förvaren tänker när man blir bryska mot fredliga demonstranter. Försöker förstå demonstranterna som talar om ”alla” poliser som ”hemska och korrupta”. Försöker att sätta mig i andra vågskålen i samtal för att inte allt ska få bli svart och vitt. För det är det inte.

Och det handlar INTE om att jag inte vill ta ställning i sakfrågan. Jag är tveklöst på demonstranternas sida! Det handlar bara om att jag inte vill avmänskliga någon. Inte polisen. Inte flyktingarna. Inte de som protesterar. Jag vill försöka förstå hur människor tänker. Vilka känslor man drivs av.

Men inatt. Utanför förvaret i Flen släppte man hundar på demonstranterna. Man hade redan ambulans på plats. Man gav sig på med batonger.

Jag tänker… Det är en sak om demonstranterna för varje blockad hade blivit mer och mer våldsamma. Om man liksom laddade upp för sammandrabbning. Men demonstranterna har samma taktik som alltid. Mänskliga kedjor, blockerande av vägar. Samtal och rop. Så varför hundar och ambulanser plötsligt?

Idag har jag svårt att förstå. Känns som vågskålen jag brukar leta efter är helt borta. Fattar inget.

Läs det HÄR inlägget från en av dem som var där. Klura på hur du skulle ha reagerat. Hur du vill reagera nu. Inatt låg bilder på Twitter på blodiga ben med hundbett i. Känns inte ok. Långt ifrån ok.

Tack vänner som är där. Som bildar ringar. Som finns på plats. Jag beundrar er. Och käre Gud, håll din hand över vettskrämda människor som idag landar i Irak. Förlåt oss för att vi inte lyckats skydda dem. Hjälp oss att göra nåt konstruktivt av vår vrede och maktlöshet så att vi åstadkommer en förändring.

  • Pingback: #blockad: Who are the bad guys? « Kristen Underjord på nätet

  • http://amen.se brynte

    Hur jobbigt det än känns så öppnas nya perspektiv på saker genom att delta på plats. Söker man förstå båda sidor torde själva blockaden vara rätt plats, där finns ett antal timmar till förfogande för att prata med både aktivister och polis. Det finns inget krav att delta i aktionen, bara att det är fler som närvarar betyder otroligt mycket! Du är en förebild för många. Fundera på allvar på att åka ut nästa gång. Tycker jag.

    • JosefineA

      Mm.. fattar perspektiven. Försökte hitta en blogg att länka till som jag skrivit tidigare om just blockaderna och hur jag tänker om att åka ut själv. 
      Har inte släppt den tanken, pratat mycket och länge med, bland andra, Tomas om saken. Men är inte riktigt där än. 

      • http://helapingsten.wordpress.com/ Micael Grenholm

        Kom och titta på bara. 🙂

        • http://www.josefinearenius.se Josefine

          Det är inte vara med eller kolla som mina funderingar kretsar kring riktigt.

  • mattlopunktse

    Bra skrivet, och jag håller med Nils, kom dit, på riktigt. Du behövs, även om du inte ställer dig framför polisbilarna. 

  • Pingback: Jag anklagar polisen för övervåld! – Niclas Persson

  • Pingback: Dessa mina minsta | Dessa mina minsta

  • Arve

    Jag upplever att det i all denna behjärtansvärda iver att hjälpa människor i nöd behöver funderas över följande:

    Ska vi öppna gränserna fullständigt så att vem som helst kan bosätta sig i Sverige?

    Om inte, vilka ska få stanna och vilka måste lämna?

    Vem/vilka ska avgöra detta och på vilka grunder?

    Om inte alla får stanna hur ska vi då se till att de kommer härifrån?

    För de som landar i att ALLA som vill ska få stanna – ”no borders” – (som en del av aktivisterna gör) blir det på sätt och vis ganska enkelt att försvara blockader, men för de som kommer fram till att vi måste sätta upp vissa begräninsgar blir det inte lika oproblematiskt. Tvärtom, det blir ganska krångligt.

    Min uppmaning – gör det inte för lätt för er. Tänk på den enskilda människan, men tänk också större. För till syvende och sidst är det nog inte så många som är beredda att ta steget fullt ut och kalla sig anarkister?!

    För övrigt bör det också funderas kring vad blockaderna åstadkommer. Hur många flyktingar har därigenom räddats kvar i landet? Vilket genomslag har det fått i media? Hur mycket opinion har därigenom skapats? Ställ sedan detta mot vad det kostar i pengar och samhälleliga resurser. Återigen, för en anarkist blir det kanske inte så problematiskt, men för oss övriga…

    Representativ demokrati någon? Kanske? Eventuellt?

    Slutligen. Angående polisvåld så är övervåld alltid fel. Punkt. Men det finns alltid två sidor av myntet. Jag får en känsla av att det ibland råder en viss martyranda bland aktivisterna där man gärna fokuserar på stygga polisen i lika stor utsträckning som på själva flyktingfrågan.
     

    • JosefineA

      Tack för att du är med och tänker, behöver dig. 
      Mm.. det är många av de tankar du skriver som får mig att fundera flera gånger på blockadgrejen. Inte minst det faktum att polisen tycks vara nån form av fiende, jag har svårt för den grejen. Sen måste man få klura på enskilda fall förstås, därav typ det här inlägget, just dne här gången blev dte svårt. 
      Jag har i alla lägen av livet svårt för svart och vitt, vill alltid söka  de grå nyanserna. Därav inlägg som detta, till exempel: http://josefinearenius.se/2012/02/mitt-i-alltihop-jag-tycker-om-polisen/
      Och framförallt, det är människor i alla positioner av de här berättelserna. Människor som inte kan klumpas ihop eller generaliseras.