Josefine Arenius
  • link1
  • link2
  • link3
  • link4

Bilderna är inte manipulerade!

Skrivet av Josefine 2012-03-02  |  9 kommentarer

Eller så är det precis det de är. De kanske är helt falska. Läkaren kanske inte är läkare. Blodet är ketchup. Bilderna tagna i Farsta för två år sedan efter en maskerad. Eller häromdagen i rätt land men med fejkade detaljer.

De senaste timmarna har det florerat mängder av inlägg och kommentarer om att de bilder vi har fått från Jean som visar hans skador skulle vara falska eller manipulerade. De flesta av anklagelserna har kommit från ganska obehagliga håll men även vänner till oss har börjat fundera över om bilderna verkligen kan stämma. Sitter blodfläckarna på rimliga vis? Varför har Jean ringen kvar om han har blivit fråntagen sina saker? Hur kan han höra av sig till oss när hans telefon blev tagen?

En del av frågorna kan vi svara på. Hans telefon blev tagen ifrån honom och vi har haft kontakt med honom på helt annat nummer än de har haft tidigare, han har haft hjälp av vänner där nere helt enkelt. Och vad gäller manipulationen så vet vi att de knappt har haft tillgång till dator, dyra bildredigeringsprogram är inte att tala om. Vi har under dagen talat med flera bildkunniga människor och de har granskat bilderna på samma sätt som de som anklagar oss för fusk har gjort. Alla säger de ungefär samma sak; vi har inte originalbilden, vi har komprimerade kopior, men av det vi kan se är det högst otroligt att bilden skulle vara manipulerad i efterhand. Däremot kan ju ingen, av naturliga skäl, garantera att inte själva scenen som det tas kort på är iscensatt. En av dem skriver så här:

”Svårt att få någon uppfattning för bilderna är ganska dålig upplösning. Men områdena runt skadorna ser inte manipulerade ut, huden har liknande struktur som för övrigt, och om de är manipulerade i datorn är det en duktig retuscherare. Huruvida de är ”tycka-synd-om” med extra ketchup tillfört innan fotograferingen är ju omöjligt att svara på – man får helt enkelt lita på källan (Pastor Jean).” 

En annan säger:

”Jag kan inte se på de här lågupplösta bilderna om de är fixade. Tror inte det i alla fall. Ser inte så ut.
Om de ville göra en sån bild så har de ju alla bandage och plåster där. Om det är gjort i photoshop så är det riktigt bra, tekniskt.”

Och faktum är. Att bättre koll än så har vi inte. Jean kan – för allt vad vi vet – ha åkt ner till Kongo, blivit släppt ur flygplatsarresten, tagit in på ett hotell och bett en polare klippa till honom. Jag menar, om sanningen bara handlar om bildbevis så är vi väldigt illa ute, bilder går att manipulera och ifrågasätta. Är Saddam Hussein död? Bin Laden? Har jag träffat Pelé på riktigt? Hur är det med koncentrationslägren egentligen?

Min tanke har, sedan de här anklagelserna dykt upp, varit att det är inte här fokus är. Inte som ett ”nähä, om inte bilderna funkar, så tycker vi att de är oviktiga” men bilderna har varit ett led för oss i att försöka bevisa vad som har hänt Jean. Vi har hela tiden sagt att det är från Jean vi har fått dem och att det är hans historia vi berättar. Om jag upplevde mig vara i fara för mitt liv… jag vet inte hur jag skulle agera. Och vi visste när vi släppte bilderna att de skulle komma att ifrågasättas.

Jag har gett mig in i det här för att jag VÄLJER att tro på Jeans historia. Jag har läst domarna, jag har läst hans vittnesmål och hans historia. Jag har mött hans vänner och hört om läget där han kommer ifrån. Jag har pratat med biståndsorganisationer som är aktiva i Kongo Kinshasa och jag har talat med människor som har flytt därifrån. Det är min fulla övertygelse att Jean Kabuidibuidi är i fara i sitt hemland och att han ska tillbaka hit till sin familj. Det är mitt fokus. Och jag tänker inte låta diskussionen om bilderna – som är en detalj bland hundra i den här historien – välta vårt arbete eller ta skärpan ifrån mig.

Så ser jag på saken. Och så ser vi som jobbar med detta så gott som dygnet runt nu på saken.

Så ni vet.

 

img img img img