Mitt i alltihop; Jag tycker om polisen

Fortfarande kaos i huvudet. Har ett par texter jag måste skriva och ett par bokningar som måste bli klara innan jag kan sätta mig på planet till Umeå ikväll. Måste bryta tankarna en stund.

Men bara, jag vill säga en sak mitt i sorgen, ilskan och förvirringen. Och kanske verkar märkligt att ta tid till det just nu. Men jag tycker det känns viktigt.

Det som händer med Jean just nu är fel. Det är kaos, orättfärdigt, rättsvidrigt och fullkomlig galenskap.

MEN. Jag har samtidigt svårt för de generella beskrivningar som så snabbt florerar om det svenska polisväsendet. Jag håller inte med. Jag tycker om polisen. Är glad att vi har en bra polis i Sverige. Är tacksam för de vänner jag har som är poliser. Rakryggade, kloka typer med integritet och koll på läget. Jag är deras vän med mycket stolthet.

Vill skriva längre om den här prylen. Om den personliga möjligheten man kan och ska bruka när det gäller att säga ifrån. Och om den enskilde polisens möjlighet – eller inte möjlighet – att sätta sig in i varje enskilt fall. Får bli en annan gång.

Och det är fullkomligt vansinnigt om svensk gränspolis just nu står nere i Kingshasa och mutar sina kongolesiska kollegor. Fullkomligt. Men det gör inte att jag tappar förtroendet för all polis i Sverige. Eller att jag är beredd att kalla dem fula ord. Eller se ner på deras utbildning. I tisdagskväll slutade jag för ett tag att följa flödet #blockad på Twitter för att jag blev så illa berörd av alla hårda ord mot polisen. Det känns kontraproduktivt. Alla människor ska mötas som människor. Flyktingar som behöver oss. Och poliser.

Ville bara säga det nu. Kändes faktiskt viktigt. Så. In i galenskapen igen.

  • Jonas L

    För papperslösa flyktingar är polismakten som helhet och varje enskild polis som gör sitt jobb en fiende. Oavsett hur välutbildad, god, välmenande osv.

    En polis är samtidigt inte bara snut, utan också andra saker (vän, maka, förälder, kanske kristen osv), vilket är ett av flera skäl att ändå visa respekt.

    Så jag både håller med och inte.

    Framför allt sörjer jag behandlingen av Jean, som dock inte är ett undantagsfall.

  • mattlo

    Bra skrivet. Tänker ofta samma.