Har frikyrkan tappat sälta?

God morgon! Just slutfört min vanliga ”läsa igenom vad som hänt sen jag la mig”-runda på tidningar och bloggar (vad gjorde man innan nätet, nån som minns?). Fastnar i en debattartikel av Sigfrid Deminger i Dagen där han skriver om en frikyrklighet som inte bar. Det är inte ofta en text berör så många känslor på en gång.

Deminger (som är en av de där hjältarna jag är uppvuxen med och som jag har stort förtroende för) talar om en frikyrka så urvattnad på biblisk kontext, textläsning, värdighet och symboler så att den inte bar hans tro i mål. Och först vill jag avfärda honom i facket ”gnällig gubbe som vill ha det som det var förr”. Han skriver om borttagna predikstolar och stängda orglar och jag tänker att just det är väl inte så problematiskt. (Även om jag håller med honom om enformigheten som ersatt orgeln, men det är en helt annan blogg. ”Varje generation har sin kyrkorgel”, brukar min pappa säga och min generations tycks ibland vara evigt upprepade A- och D-ackord på gittar.)

Men sen – när jag läser igen och lägger från mig skölden lite – så skjuter texten rakt in. Det är nästan för mycket plågsamma sanningar här för att orka läsa. Om församling som blivit publik. Om människors framträdande som står i vägen för korset. Om en bibelläsningsbrist som jag – vilket jag är smärtsamt medveten om – själv är en del av att låta fortgå. Det gör ont. Önskar att Deminger ville vara lite mindre konkret så jag kunde värja mig.

Det är den där eviga pendeln vi inte kan hantera. Vi flyger från ena diket till det andra hela tiden utan möjlighet att få stopp på rörelsen mitt på vägen. I vår lust och vilja att göra kyrkan mer tillgänglig, folklig, inte så hotande, så har vi riskerat slänga ut barnet med badvattnet. I vår vilja att attrahera gör vi underhållning istället för gudstjänst.

Nej, jag är inte med Sigfrid Deminger riktigt hela vägen, men det är ju inte det viktiga. Jag kommer fortsätta klura över om vi verkligen behöver predikstolar. Men en av de tonåringar jag var ledare för för några år sedan så nåt som etsade sig fast i mig. Han sa typ; ”jag tror jag lägger ner kyrkan, den är ju som alla andra ställen fast med lite tristare förutsättningar, det är inte annorlunda där mot resten av livet och då väljer jag nåt roligare”. Jag tror att vi i vår lust att dra till oss människor har börjat tävla på helt fel arenor. Vi försöker underhålla så mycket vi kan, tala till så många känslor som möjligt, bidra med så mycket socialt förstklassigt häng som möjligt. Och vinner vi inte, så går folk nån annanstans där samma varor erbjuds.

När vi borde göra det vi är bäst på. Det vi är satta att göra. Berätta för människor om en radikal tro som håller. Som gör skillnad. Som både kräver av oss och är total frihet på samma gång. Som är liv och död och vilja. Inte bara känslor och förstklassig musik och retorik.

Tack, Sigfrid, för ögonöppnaren. Ska klura en stund till på vad jag ska göra med den. Ska bara värja mig lite till först.

  • http://www.danielalm.se Daniel Alm

    Hej Josefine,
    Jag skrev några rader också jag om denna artikel som kickade igång mycket jag gått och tänkt på den senaste tiden och delar mycket av det du skriver, självklart finns det viktiga inslag i artikeln men i stort blir jag mest bedrövad.

    Du skriver och tackar för Sigfrid för ögonöppnaren, jag är väl mera rädd att det är en hjärtestängare hos yngre ledare?

    Trevlig helg!
    /Daniel

  • http://libreb.blogspot.com/ Reb

    Tack för en bra reflektion!

    Jag tror också att den där ivern att inte vara annorlunda, att vara som alla andra, rymmer många faror. Jag skrev om det för ett tag sen (här: http://libreb.blogspot.com/2011/11/hbt-kunskap-for-frikyrkliga-lektion-1.html ), fast (naturligtvis, eftersom jag inte är synsk…) utifrån Demingers krönika då.

  • http://libreb.blogspot.com/ Reb

    naturligtvs *inte* utifrån Demingers krönika skulle det förstås vara…

  • http://helapingsten.wordpress.com micael grenholm

    Deminger prickar in väldigt mycket, men grundproblemen är väl att han drar alla frikyrkor över en kam och att han antyder att de problem han pekar på för det första kan avhjälpas med liturgi och för det andra inte är lika utbrett i Svenska kyrkan. Brist på vördnad, bön och trohet till Bibeln lär dock tyvärr vara större där än i många frikyrkor.

  • http://iliina.blogspot.com Elina

    AMEN! Detta var det bästa jag har läst på väldigt länge! Du slår verkligen huvudet på spiken och sätter ord på en frustration jag har haft under väldigt lång tid. Riktigt riktigt bra. Hoppas bara fler får upp ögonen för samma sak. Kram från Elina på Götabro.

  • http://Viktigtochoviktigt Stig Melin

    Hej Josefin!
    Jag är numera en äldre man med därav möjlighet att något jämföra förr och nu. Jag tyckte också att det Sigfrids artikel blev något av en ögonöppnmare. De står nästan vidöppna. Det mesta han skriver tycker jag mig känna igen utan att dra hans slutsats om att Sv.K. skulle vara alternativet.
    Jag kände mig på något sätt makt när han så precist satte ord på vad jag tänkt.

    Jag betraktas väl som någon sorts ”rebell” i mitt sammanhang. Vad skall man då säga om Sigfrid?
    Det finns mycket som vill dra oss från vårt uppdrag och Sigfrid satte fingret på några av de farorna.

    Jag brukar skriva på min blogg ibland. Om du besöker den kan du se vilken typ jag är.

    http://stig-melin.blogspot.com/

  • Birgitta

    Tack Josefin för att du oxå vågar stanna upp och se det Sigfried som en ögonöppnare! Har själv brottats med dessa tankar under lång tid… Och faktiskt sökt mej mer o mer till Svenska kyrkan för att under gudstjänsten få möjlighet till eftertanke inte underhållning. Sen gäller det ju i detta som i allting annat som skrivs – fundera över vad som skrivits, mitt förhållningssätt till det som skrivits och spara det som är gott…

  • http://www.yosofine.com Josefin Lennartsson

    Vad bra Josefine att du gick igång på denna artikel! Läste ditt twitter imorse och fick just möjlighet att själv läsa den. Gillar att han fick så många att engagerat skriva av sig! Kram

  • Carina

    Jag tror yngre och äldre människor har svårt att förstå varandra på grund av att förändringen i samhället går så fort.
    Min åsikt är att kyrkorna ska bli fler och profilera sej så att man kan gå dit man känner igen sej.

  • http://www.josefinearenius.se Josefine

    Tack allihop för kloka insikter och tankar! Jag kan inte minnas när en krönika i lilla Dagen fick så mycket uppmärksamhet senast. Vi ska vara glada till Sigfrid som drog igång det här samtalet! Daniel och Stig – jag brukar följa era bloggar och är glad för alla tanker, det är inspirerande läsning både att uppmuntras i och ibland ta spjärn mot.

    Jag tänker att jag vill läsa in alla kommentarer på Facebook, efter krönikan på Dagensajten och i bloggar. Kanske att det är dags – utifrån det här samtalet och andra – att få ihop nån slags ”vad ska vi med kyrkan till och vad är vägen framåt”-träff? Vi är ju nånstans ett gäng på nåt knappa hundratal som på nätet på olika vis kommenterar varnadra och tänker ihop. Borde vi inte mötas och se om vi kan kavla upp ärmarna ihop på nåt vis.

    Stort tack för all uppmuntran och för att ni vill tänka ihop! Önskar er alla allt gott denna lördag!

  • http://barnabasbloggen.blogspot.com Jonas Melin

    Deminger pekar på allvarliga problem, men jag tror inte att han ger rätt lösning. Lösningen finns i en helt annan riktning. Jag har skrivit om det på Barnabasbloggen: http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/2012/02/har-frikyrkan-en-framtid.html

  • http://Viktigtochoviktigt Stig Melin

    Kanske jag vågar förmedla ytterligare några tankar med anledning av den aktuella artikeln.

    Det bar inte hela vägen för Sigfrid Deminger, men hans slutsats att gå till Sv K. är nog att gå ur askan i elden. Hans artikel signalerar något definitivt. Hit, men inte längre. Jag tror dessvärre att han inte är ensam om att uppleva bristen på bärighet. Flykten från församlingarna har pågått länge. Varför det inte bar för dessa har naturligtvis olika orsaker. Men att det inte fått större uppmärksamhet i församlingarna är anmärkningsvärt. Större delen i matrikeln är av olika skäl frånvarande.
    Delvis kan det vara av samma anledning som Sigfrid Deminger, men det kommer upp till ytan på ett annat sätt när kända predikanter och föreståndare upplever denna bräcklighet och berättar om den.
    Den kanske kan göra pingst/och andra ledningar lite mer eftertänksamma.

  • http://www.josefinearenius.se Josefine

    Jag tycker om att det här samtalet fortsätter. Tack Melinarna, låt oss tala vidare!

  • Pingback: Bara en mellantanke om Deminger och frikyrkan — Josefine Arenius

  • Emma

    Jag håller med Sigfrid, till viss del. Men det som Sigfrid räknar upp som han tycker saknas i frikyrkan idag, så som predikstolen, orgel, nattvardsbord samt bibelläsning – finns att finna i en kyrka i Falun som jag känner till ganska väl.. Växer antalet Gudtjänstdeltagare, döpta eller medlemmar i den kyrkan? Nepp.

  • http://www.josefinearenius.se Josefine

    Kloka tankar Emma! Sätt fler ord på dem!

  • Pingback: Frikyrkans identitetskris « Kristen Underjord på nätet

  • Lennart Jacobson

    Det verkar som om det som ofta sades i möten förr i tiden, att det enda vi verkligen behöver är den Helige Ande, alltså Gud själv, Guds ord, blir allt mer aktuellt att åter förkunna på bred front.

    Det vi människor kan åstadkomma är inte mycket, utan Gud alltså. Utan Anden blir allt ytligt, vilset och ointressant.

    Sedan kan jag undra om dagens unga ledare har det här radikala mötet med Gud som många ledare i tidigare generationer haft, det förvandlande dopet i den Helige Ande, som är ett måste för att vi skall kunna uträtta något i Guds rike?

  • Pingback: Försenad reaktion? — Josefine Arenius