Hej Josefine! Tack för många kloka synpunkter i intervjun i Dagen.

Ja, tack Josefine. När det gäller grekiska och som ”part i målet” (lärare i NT, inklusive dess grundspråk) får jag väl påpeka att i en fyraårig utbildning måste det ena inte utesluta det andra. Det är inte lätt att göra en avvägning av vad som i det långa loppet är ”nyttigt” för studenterna.

Vi behöver definitivt ledare som är väl förankrade i bibelordet och har fått nödvändiga verktyg för att själva gräva upp den pärla som gömmer sig i myllan. Det är något helt annat att själv går i närkamp med texterna än att överta andras färdiga tolkningar. (Men just grekiska är och förblir valfritt i detta sammanhang.)

Paulus framhöll inte oväntat vikten av att vara hemma i de heliga skrifterna i sin ”ledarskapsträning” av Timotheos (2 Tim 3:15-17). Jag tror att detta är ett ännu mer trängande behov hos i vår tid. ”Ledarskap” enligt denna modell inbegriper alltså en djup förtrogenhet med bibeln.

Jag tror också att en djupare förankring i Ordet hjälper oss att inte bara okritiskt överta en modern (och ofta amerikansk) managementkultur med hull och hår utan att ta till oss det bästa, och, som du säger, lära oss att möta andra människor i vår nutid.

John Stotts talar om nödvändigheten av ”det dubbla lyssnandet” – att lyssna åt två håll samtidigt, till Guds ord och till sammanhanget i nuet och världen. Den tanken tilltalar mig.