En kaffe på riksdagen – för Jean och vår asylpolitik

Kom just tillbaka från ett gott samtal med Veronica Palm, riksdagsman för Socialdemokraterna. Jag var där tillsammans med Carolina Johansson och hon kommer snart att skriva mer om mötet på Öppet landskap. Vi var där för att överlämna de brev jag skrev om i förra bloggen och för att få berätta om vår syn på svensk asylpolitik och speciellt lyfta fram fallet med pastor Jean.

Vad glad man blir för Sverige!! Det är liksom bara att kliva in i maktens korridorer, berätta vem man är och så blir man lyssnad på. Det är skönt som omväxling till den där hopplösheten och skammen man kan känna av att vara svensk när man läser om alla konstiga utvisningar vi sysslar med. Och självklart handlar det också om vilka individer våra politiker är – det går liksom inte per automatik att få sig en tid, de måste välja det. Veronica valde det. Det har också ett gäng till efter att ha fått Sofias brev. Jag hoppas på samma genomslag i Örebro, min hemstad.

Veronica bjöd på kaffe, lyssnade, gav oss lite av sin historia och berättade hur hon såg på saken. Precis som ett par andra politiker före henne berättade hon att hon inte får uttrycka sig i särskilda fall men hon bad oss skicka än mer information om vi hade och speciellt sånt där det kan bli tydligt att Sverige går emot vår egen lagstiftning eller där lagen blir oklar. Om jag förstod politiken rätt så är det där hon som riksdagsman kan påverka enklast. Och vi har ju mycket sånt i fallet med Jean!

Asylpolitik är inte Veronica Palms område, men hon kan – som hon själv ungefärligt beskrev det – komma in från sidan med tankar förstås. Blev glad av hennes vilja, hennes lyssnade och det enkla faktum att hon tog sig tid.

Om inget annat händer – så har besöket på riksdagen gett mig lite hopp om att jag lever i ett land fullt av goda människor som vill lyssna, vara med och tänka och göra saker bättre. På alla nivåer i samhället. Och jag hoppas att Veronica fick med sig en del av våra tankar och väljer att ta dem med de av sina partikamrater som jobbar med de här frågorna. För Jean är det akut! För vår asylpolitik i stort handlar det om en stor attitydförändring i hur vi behandlar människor.

Kom igen allihop – vi kan göra skillnad! På riktigt.

Foto: Carolina Johansson

 

  • Pingback: Carolina och Josefine möter Veronica Palm | Öppet landskap

  • Pingback: Och imorgon, dopfestival! « Rambling thoughts

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    ”Goda människor”… Jag är lite orolig för att det här med maktens korridorer kommer att handla om att vi känner oss viktiga (jag är inte fri från den frestelsen!). Vi får inte heller glömma att det är just dessa människor som är mest ansvariga, tillsammans med polisen och migrationsverket, för att flyktingar förföljs och förtrycks. Dessa människor står inte på flyktingarnas sida, oavsett hur trevliga dom är och hur goda avsikter dom kan tyckas ha.

    Men jag gillar kampanjen, det är bra att öka pressen! (Idag fick jag ett mailsvar från kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Lena.)

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    (Jag fick svar på tal på Öppna landskap av Sofia. Svara gärna där om du känner att du vill diskutera detta mer.)

  • http://www.josefinearenius.se Josefine

    Hej Jonas och tack för kommentar!

    Såg samtalet. Håller med om att ditt ansvarsresonemang. Men väljer ändå att glädja mig åt goda möten och god vilja. Det är inte samma sak som att det ska stanna där. Jag tror snarare att man blir mer benägen att faktiskt göra nåt om någon litar på ens goda intentioner!

  • http://www.josefinearenius.se Josefine

    (för övrigt tror jag att man kan känna sig stolt och glad utan att känna sig viktig)