Det självklart hjältemässiga

Ibland måste man få gilla det egentligen så självklara lite extra mycket. Aftonbladet har ju ihop med TV4 sedan några år tillbaka ett projekt där de utser Svenska hjältar. Jag brukar tycka att såna där grejer kan bli lite… kladdiga.

Samtidigt. Om det peppar någon att vara lite extra medmänsklig så är det ju faktiskt riktigt, riktigt bra. Och kanske att vi i vår svenskhet ibland glömmer att hylla dem som hyllas bör på något vis. De som faktiskt var på rätt plats och tog tillfället i akt att vara medmänskliga.

Aftonbladets specialsajt är fylld av Stora hjältedådshistorier. Men den HÄR storien är den som stannar kvar hos mig. Den om pappan som skulle till sin sons begravning när bilen gav upp och om mackägaren som med självklarhet sa ”ta min bil” utan att kolla upp vem killen var. Jag älskar det. En främmande medmänniska som hoppar inte och blir handling där någon annan står handlingsförlamad.

Ska – nån gång när jag hinner – berätta mer om de där dagarna på Global Leadership Summit i Chicago för ett par veckor sen. Men ett av seminarierna hade titeln ”Action trumps everything”. Tänker att vi behöver lära oss det om och om igen. Visst kan vi hävda att vi är goda människor. Och vi som kallar oss kristna hävdar det nog lite extra högljutt ibland. Men om handling övertrumfar allt – syns det då i våra liv? På riktigt? Lånar vi ut våra livs bilar till främlingar för att visa vart vi står?