Inte en minut för tidigt

Skrivet av Josefine 2011-06-14  |  6 kommentarer

Tog en glass med min far i en park igår. Vi blev lite så där filosofiska där vi satt.

- Att livet blev så här, sa min far.

- Ja, sa jag. Och att det blev det i precis rätt tid.

Mitt liv har tagit fler vändningar det senaste året än på många år. Från att ha levt ett lyckligt, tryggt och gott liv i Örebro och stormtrivts med det så har jag – på kort tid – flyttat till Stockholm, börjat nytt jobb, avslutat samma jobb, satsat heltid på min firma, börjat pussas på en pojke, satt en ring på mitt finger och dragit igång bröllopsplanering. Och plötsligt är livet ekonomiplanering, ett glatt jagande efter boende, inbjudningspapper, bankmöten, föreläsningsplaneringar och tankar om Guds vilja i tillvaron utifrån den här platsen.

Och det har slagit mig så ofta under den här tiden. Gud har sån tajming. Allt som har hänt sista tiden, det har hänt i precis rätt stund. Inte för sent. Men ännu mindre för tidigt. Det är nu, och bara nu tycks det mig ibland, som tiden inföll sig att vara egen företagare i lägenhetsletarfasen liksom. Och jag lär mig om balansen mellan förtröstan och driv. Konsten att vara förnöjsam utan att vara nöjd och luta sig tillbaka. Och jag hittar varje dag saker som utmanar mig och gör mig lycklig. Precis som förut, där hemma där jag var, fast från en helt ny plats. I en helt rätt tid.

Jag blundar ibland. Känner tacksamhetens vågor skölja över mig. Lovar mig att spara känslan långt ner i hjärtat till nästa gång jag undrar vad planen är så jag kan påminna mig själv;

Inte en minut för sent. Inte en minut för tidigt.