Blev lite tyst och lugnt här. Tycks vara så efter tokintensiva perioder ibland. Ligger efter med allt mejlande, all kommunikation, allt skrivande.
Men det är galet städat i lägenheten. Det finns matlådor i frysen och all tvätt är tvättad. Jag vet hur flera av mina vänner mår och jag har okynnestittat på massor av film med en hand i min.
Nu drar intensiviteten igång igen, börjar ett jätteroligt uppdrag för Örebro Folkhögskola imorgon. Så nu kanske det börjar skrivas också. Man kan ju hoppas!
Jag var inne på TOMS shoes häromdagen. Förra året gjorde de succé när de utlyste en dag för alla att gå barfota. Den 5 april i år är det dags igen. Kolla in förra årets film. Ska vi haka på tycker du?
Igen. Att försöka ta in vad som händer i världen och inte frestas att stänga in sig i låtsassaker och egna småproblem har varit svårare än någonsin de senaste veckorna. Det är ju så mycket enklare att låtsas som ingenting. Erland Loe uttrycker det lysande i sin roman ”Doppler”. Hans huvudkaraktär blir arg på invasionen i Irak för att det får hans val av köksluckor att framstå som fjuttigt och oviktigt. Och där någonstans lever vi.
Anders Parsmo sammanfattade de lysande häromdagen. I vanlig ordning.
Jag har aldrig riktigt fastnat i Tideböner, även om jag förstår konceptet. Kanske att jag gör det en dag. Men om du är som jag så peppar jag dig att inte sluta läsa när du kommer till peppet för det. För jag tycker nämligen du ska läsa det HÄR. Joel Halldorf ger oss några riktigt goda tnkar inför helgen.
Och jag tycker att det också kan innehålla – även om det inte var Joels intention – en god replik på förra veckans bloggsamtal i den kristna världen. Tack Joel!
”Risken är att vår upptagenhet med kampen mot våra tvivel upptar oss så mycket att vi inte har kraft till den andra kampen, den för Guds rike. Lösningen är då inte att lägga locket på, ignorera vårt tvivel och ”gå i tro”, som det ibland heter. Man ska inte spela teater för sig själv. Men däremot kan man få pröva sig fram. Inte ignorera sin svaga tro, men pröva att ändå göra något konkret. Låta tron få gestalt, få kropp och uttryckas i handling.
Om vi vågar handla kan vi få erfara att tron mycket mer är ett liv att leva än en tanke att omfamna. Så länge tron saknar gestalt, kropp, är vi beroende av ständig inre bekräftelse. Om i stället tron uttrycks i handling kan det innebära på samma gång en vila och en befrielse till aktivitet. Befriade från självupptagenhet får vi ägna kraften till att kämpa trons goda kamp.”
Sent – men lika välmenat. Har äntligen hunnit surfa runt och titta på hur jag vill välja att ge pengar till Japan. Här är några idéer:
Frälsningsarmén var snabbt på plats och du kan ge via ett nummer – 72950. Skicka ett sms med ordet HJÄLP och du skänker 50 spänn via din telefonräkning. Vill du ger mer? Skicka flera sms!
Röda Korset har det som vanligt extremt enkelt att ge via deras hemsida.
Rädda barnen berättar om sitt arbete i Japan HÄR. Vill man stötta dem istället för Frälsningsarmén så skriver man KATASTROF och skickar ett sms till 72950, även då ger man femtio spänn.
Men! Jag tänker också att det är så lätt att kasta sig på det som det står mest om i media. Klart att Japan ska ha vår hjälp och våra pengar nu. Samtidigt läste jag om någon svensk som jobbat inom FN som när hon fick frågan om hon tänkte hjälpa Japan sa nåt i stil med; ”Jag kommer låta hemsk nu när jag säger nej, min mina pengar går till Haiti och Pakistan”. Japan är världens tredje största ekonomi, självklart ska vår hjälp dit! Men låt oss inte heller glömma de som hamnat i mediaskugga och som fortfarande bor i tält sedan förra jordbävningen som tog all vår uppmärksamhet. HÄR kan du läsa om Röda Korsets insatser i Haiti som du kan stötta på samma enkla sms-vis.
Och – när Kärnkraften blev en läskig nyhet så lämnade kamerorna Nordafrika för en stund. Med beskedet inatt är de tillbaka, jag hoppas att vår givmildhet också är det. HÄR är mer info om Röda Korsets insatser i Libyen!
För att inte glömma – eller för att slippa riskera att kamerorna styr vår uppmärksamhet – kan det ju vara en idé att bli månadsgivare. Så gott som alla organisationer har den möjligheten. Rädda Barnen, till exempel!
Fantastiska Frizon gör det igen! Nu släpper de en app för både Android och iPhone. Du kan vara helt uppdaterad jämnt! Få nyheter och bloggar i mobilen. Och – kanske det bästa – du kan smidigt ha hela programmet i telefonen och slipper gå runt med den där lilla fina boken i bakfickan.
Kolla också in de talarbokningar som är på gång på festivalens hemsida. Jag ser fram emot massor av spännande seminarier, genomtänkt som alltid.
Hurra för er, fina vänner, ni gör världens bästa festival!
Befinner mig i södra Norge och gör en DISK-certifiering hos Persolog. En fantastisk möjlighet jag har fått oväntat och som jag är enormt tacksam för. Det är hur bra som helst för en sån som jag att få lite mer tekniskt kött på benen. Nu kommer jag att kunna hålla i bredare utbildningar och ser fram emot möjligheten till samarbete med Persolog.
En sak bara. Utbildningnen är i Norge med norska deltagare. Utbildaren är från Holland. Språket är engelska. Jag har en svensk tryckt version av materialet halvvägs. Om det bara vore engelska skulle det vara lugnt. Men… jag förstår ju inte norska!?! Det läskiga är att det är så nära svenskan. Så jag tror att jag vet hela tiden. Vi jobbar med personlighetstester, där är betydelsen av ord viktiga, och vi har stött på såna sköna grejer som att på norska står det ”dramatisk” och på svenska står det ”bekymmerslös” på sama ställe. Resultaten av att kryssa i de orden borde inte vara samma… Tänker jag. Så mitt svenska test ser i fortsättningen på engelska väldigt intressant ut. Har visat sig hittills att det bara är jag som förstår dåligt dock, inga fel på testerna. Men kanske inte konstigt att jag är trött? Vi ska ju vara grannar, hur svårt kan det va? Får väl flytta hit och utbilda till språket satt sig helt enkelt.
Men roligt har jag! Roligt som i kul alltså. Inte som i lugn. Inte lugnt alls.
Nej – det är inget råd för kyrkan den här gången. Det är Blake Mycoskie, grundaren av TOM Shoes som ger råd till andra som vill starta sociala företag. Och han vet ju vad han talar om för han har lyckats. Bara i den här bloggen har Blake nämnts en väldig massa gånger senaste åren. Hans succéhistoria med TOMS tål att berättas. Han har ett vinstdrivande skoföretag som för varje par som säljs – ger bort ett par till ett barn som inte har några skor. Och Blake har knappt marknadsfört sitt företag alls. Men bara genom att berätta sin historia – i bloggar, på You tube och på Facebook har an skapat en världsrörelse – med skor. Kändisar sitter i Jay Leno utan skor och talar om hans företag och den 5 april kommer tusentals människor över världen gå barfota för att berätta historien om alla barn som behöver skor. Det funkar!
Och Blakes råd är alltså – köp inte en massa annonser, berätta din historia. Det är sympatiskt på så många vis.
Ibland händer det saker som hamnar latent under huden under lång tid. Så fort man får en stund fri så flyttas tanken – och bönen – dit. Händelserna i Japan hör till den kategorin. Blicken dras mot varje nyhetssändning som står på. Fingrarna knappar sig till uppdaterade nyhetssidor på telefonen, tankarna går till människorna på alla bilderna.
Händelserna i Japan är en sån grej. Det går inte att släppa. Och samtidigt går livet som vanligt. Vardag och maktlöshet på en och samma gång. Vill hitta sätt att göra gott i detta.
Är i Övik för andra vändan av Pastorsakademin. Började fantastiskt fint igårkväll med god middag och fin gemenskap. Och nu börjar strax föreläsningarna. Jag är så tacksam över att få vara här.
Och jag fnittrar lite åt mig själv. Förra veckan startade vi i Uppsala. Sammanhanget var för mig nytt, och jag märkte hur en – för mig – ganska så sällan närvarande nervositet liksom tog över mig. Och nu, en vecka senare, går jag bara runt och njuter. Tar in människor, filar lite extra på det jag ska säga, unnar mig att vara vaken lite längre och kolla sitcoms istället för att kolla min presentation fyra gånger extra.
Rutinen är min bästa vän ibland. Nu gäller det bara att inte den tar över mig och gör mig så där slappt avslappnad och jag tappar stinget.
Hörrni!
Nej – det är inget råd för kyrkan den här gången. Det är Blake Mycoskie, grundaren av 
