Självkänsla nu?

Jag kan inte låta bli att kommentera den HÄR artikeln i Aftonbladet. En av deltagarna i ”Bonde söker fru” talar om sin självkänsla.

En fantastisk krock mellan människa och kvällstidningsjournalistik. Och en vinnare i kategorin ”märkligheter som händer när det vardagliga ska möta nöjesskvallret”.

Hon tycks berätta så sansat. Och det låter lika enkelt som klokt. Och AB försöker vända till det till en sensation men lyckas inte alls.

I och med ”Bonde söker fru” har Ann-Katrin fått både bekräftelse och uppvaktning. Men hon är inte säker på om detta har gett henne bättre självkänsla.

– Jag vet inte. Inte sämre i alla fall, säger hon.

Viktigast tycker bonden det är att inte stressa fram en relation. Det ska kännas rätt och få växa.

– Man har ju andra glädjeämnen i livet, så man får lägga fokus på det i stället, säger hon.

Så där bara. Ibland tror jag att kyrkan står för nån slags realationsstress á la Aftonbladet. Vi letar sensationer och målet är – liksom i tv-såporna – den välsignade tvåsamheten. Och tvåsamheten i sig är förstås bra och god, om den är mellan två människor som ska ha varandra, men hetsen dit är oftast minst sagt detruktiv. Och är det verkligen där hela vår självkänsla ligger? Ska ligga? Eller finns det andra parametrar för vår identitet som vi lätt tappar bort ibland i vår relations- och bekräftelseiver? Kan livet vara lyckligt och självkänslan god även för den som frivilligt eller ofrivilligt lever ensam? Men det där har jag ju tjatat om förr.

Tyckte bara att Ann-Katrin sa det så bra på nåt vis. Och att kvällspressen liksom inte alls fattar grejen.

Inget nytt under solen alltså.

  • http://lindstromfunderingar.wordpress.com Lindström

    Klokt sagt.

  • http://arenius.swedmedia.se Josefine

    Mm, visst verkar hon rätt klok?