Lovsång utan handling?

Satt och scannade igenom lite favoritsidor på nätet och hamnade hos Relevant Magazine i vanlig ordning och den HÄR artikeln. En före detta lovsångsledare skriver om lovsång, manipulation och tillbedjan som blir handling. Ett ämne vi talat en hel del om förr i svenska kyrkor men inte desto mindre intressant.

This is where it gets interesting. As a former worship leader, and occasional speaker, I tend to feel as though I’ve done something right when the congregation is at this point, when people are feeling confronted by emotions. However, both Ezra and Nehemiah responded, “Don’t weep and carry on … go home and prepare a feast, holiday food and drink; and share it with those who don’t have anything: This day is holy to God. Don’t feel bad. The joy of God is your strength!” (excerpts from Nehemiah 8: 9-10, The Message). At a moment in which a captive audience was experiencing a heavy, emotional response to Holy Scriptures, Ezra could have easily utilized these emotions to hammer the message home. In fact, to some of us this may seem like a wasted opportunity. I would not have batted an eye if Ezra instead responded with: “Do you finally see our brokenness? Can you see how we have failed to live up to our covenant with the God who brought us out of exile? Repent! Change your ways!”

Det verkar finnas några eviga diskussioner inom kyrkan. En av dem är den om den egna helgelsen och tillbedjan kontra handlingar för att skapa en bättre värld. Jag är helt övertygad om att de båda både går att och måste förenas. Som Martin Smith i delirious? uttryckte det nån gång (även om jag inte minns det ordagrant); ”sann tillbedjan leder alltid till hjälp för de fattiga”.

Manipulation i alla dess former är destruktivt. Tillbedjan är vackert och ett sätt för oss att andas. Vårt uppdrag är att finnas till för dem som behöver oss. Hur går ekvationen ihop?