På riktigt

Jag har sällskap på mitt kontor idag. Av min trettonåriga brorsdotter Johanna. Och jag insåg att det är läge att passa på. Jag ältar ledarskap hela dagarna. Skriver och pratar och tänker. Och oftast är det de unga ledarna jag har i åtanke, dem jag vill vurma för. Men vad tänker den som är ung och som möter våra – bara lite – äldre ledare? Vad får man för känsla när man är en del av ungdomsarbetet i en kyrka i en lagom stor stad. På riktigt? Bortanför mitt teoretiska dravel på ledarskapsdagar?

Så – med mycket stolthet – lämnar jag dagens bloggpost till Johanna Arenius. Vem skulle ha bättre koll än nån som lever mitt i det? Just nu?

Jag är i kyrkan ganska ofta, cirka två gånger i veckan. Ofta ur min synvinkel i alla fall. Jag ser fram mot att gå dit och mycket tack vare alla personer omkring mig. De ledarna jag har i kyrkan är trevliga, engagerade människor. På torsdagar då jag kommer dit är det online. Många av mina vänner som i vanliga fall inte går till någon kyrka, eller är troende över huvud taget följer med då också. Ledarna jag har där, som betyder mycket för mig, är som kompisar. De behandlar oss inte annorlunda även fast vi är yngre och de lyssnar. På andakten senare berättar någon en historia, ibland från en egen erfarenhet, ibland från en annan källa. Vi sjunger och det sitter ledare någonstans som håller i förbön.

En bra ledare för mig är en ledare som frågar hur man mår och umgås. Jag tycker om när folk visar starkt vad de tror på, men inte tvingar andra över på sin sida, utan istället berättar varför de tror som de gör. En ledare som stöttar och hjälper betyder så mycket.

Men vad ska man göra för att få alla dessa ledare att hjälpa till? Man måste få människor att tycka att det är tillräckligt viktigt för att ge av sin tid. Har man inte egna barn och ser hur det påverkar dom att gå till en viss aktivitet kan det ju vara svårt. Men många av mina ledare har också gått på samma sak och de minns. Nu har de valt att ge oss en stund av sitt liv för att vi ska få uppleva samma grej.

När jag blir äldre skulle jag gärna vilja ge en stund av min dag för att få vara med och vara ledare. Detta för att de som varit med i mina grupper har visat mig vad de vill med en glädje att få göra det. Den stund man är där behöver man inte känna krav och det ska alla få uppleva.

Jag hoppas att jag får vara med och ge det andra har gett till mig.

  • Linda

    ”En bra ledare för mig är en ledare som frågar hur man mår och umgås. Jag tycker om när folk visar starkt vad de tror på, men inte tvingar andra över på sin sida, utan istället berättar varför de tror som de gör. En ledare som stöttar och hjälper betyder så mycket.”

    Inspirerande! Och inte så vansinnigt komplicerat heller, låter det som i teorin. Och välformulerat.

  • Maria Johansson

    Tack Johanna! Verkligen bra att få höra dina åsikter. Och som sagt – välformulerat. Det låter som du kommer bli en bra ledare själv med alla fina tankar du har. Lycka till!

  • http://arenius.swedmedia.se Josefine

    Mm, visst är det bra? Jag tror att brilljansen ligger i det Johanna beskriver – att det inte behöver vara svårare än så. Någon som är där och som lyssnar. Och som inspirerar andra att själva vilja engagera sig.

    Och jo, nog bor det en ledare där, det gör det allt 🙂
  • Johanna

    Tack, tack! Så länge man brinner för det man gör så tror jag inte att det är så svårt:)

  • Pingback: Så hur gör vi då? - Arenius mitt i produktionen