Oj

Jag måste ha landat på en öm tå igår. Messen haglade in, jag har fått en massa mail (varav nåt riktigt puckat) och massor av tillrop och åsikter från alla möjliga vinklar. Bloggen slog besöksrekord. TACK. Anade att ämnet dök upp i någon slags tomrum men inte att tomrummet var stort. Oj. Fortsätt skriva och tänka, det här är oerhört spännande att få vara med om!

I samtal som de som förts här sista veckan, om kyrkokultur och att relatera till människor, är det oerhört spännande att ha det jobb jag har. Läser för fullt, igen, John Burkes bok ”Kom som du är – inga perfekta människor är tillåtna”, inför vår seminariedag med honom om ett par månader, och han sätter fingret på så mycket av det här. Han talar om hur vi relaterar till alltihop som kyrka på något vis. Till kulturen, brustenheten, tomheten, stressen, sexualiteten, trycket utifrån… Läs. Den är galet bra som utgångspunkt för samtal vidare. Kanske för husgruppen eller… tja, vad vet jag. Men ett konkret steg att gå vidare liksom.