It took a lot to turn away
Blood and water from one side
It took your eyes to stare me down
It took the truth to set me free, to set me free
Looking for place to hide
Waiting for the wind to rise
My soul is waiting
Looking for a place to hide
I need a little peace tonight
Take me higher than the sun
You are the only one
Take me higher than the sun
Around the ceiling of the heart
Is where we feel the things that send us away
To where the blind can see the stars
So do you see the stars, do you see the stars?
Looking for a place to hide
I need a little peace tonight
Take me higher than the sun
You are the only one
Take me higher than the sun
Take me higher than the sun
You are the only one
You are the only one
Jars of Clay-veckan går härmed till sitt slut. Finns så mycket mer att säga om ett av mina favoritband. Men jag har nog redan tröttat ut er med det som är sagt. Kort sagt – har du inte koll på det här bandet så skaffa koll! Så enkelt är det. Det finns hur mycket bra material som helst att ösa ur här och då har jag inte ens nämnt den där låten man ska ha koll på om man nånsin satt sin fot i den musikvärld som ibland refereras till som kristen.
Tvivel och deppiga dagar i all ära. Frågor utan svar och dåligt samvete för att jag inte tar mitt ansvar – det kommer och går. Jag vandrar ständigt i nån djungel med massor av frågor som rör min tro och mitt liv här på jorden.
Men om det är en sak jag vill ha sagt. En sak. Då får det nog bli den här; Jesus. Du är den ende. Den ende. Jag komme rinte ifrån det. Gud ska veta att jag har försökt ibland. Har gott så där.
Så – på väg in i ett nytt år, låt det vara min största bekännelse.
Är du mer sugen på Jars of Clay so läs den här intervjun som kom i samband med släppet av senaste skivan.
Oki. Jag var hård igår, jag medger det. Var bara tvungen att slå till lite grann. Julgrejen kommer åt mig ibland.
Men idag blir det nåd. Fint va? Ytterligare en Jars of Clay-favorit. Den här har räddat många långa tågresor och nattliga funderingar. Som balsam för själen.
Och här är en av de där låtarna som liksom kommer efter de andra låtarna… Efter Work eller Dead man så kommer den alltid på ett eller annat vi i Jars musik. Nåden, den efterlängtade befrielsen. Men jag älskar att den inte alltid kommer i sista versen av sången…
Så, lyssna och njut. Och blunda. Liksom igår är videon bara ett taffligt ihopplock av bilder.
I grew this heart into a drifter
I never felt the roots I bare
I sold my sight, oh brother, sister
For a mountain of fool's gold, it's gone
Only God Knows, God knows where
My soul was restless for redemption
My feet were lookin' for a place to stand
Well I ain't got no life
And you know I ain't got no money
Just the faith of an empty hand
Amazing grace, i feel you coming up slowly now
Like the sun is risin', heat on my face
Oh love that keeps on shinin', don't let the shadow come
Ya know I gotta feel your healin' rays
I hitched a ride, I was a beggar
I had a murder on my hands
I needed water to rinse these stains
But only blood could remove what's spillin'
And pardon me the blame
Det är juldagsmorgon. Dagen man menar är Jesu födelsedag. Får mig att fundera. Varje år. Att julen drunknat i kommersialism, familjemys och idyll svår att leva upp till är gamla nyheter. Men vad gör jag med det?
Läste i en blogg häromdagen, och jag önskar jag mindes var, att svenska kristna generellt sett är duktiga på att lovsjunga Jesus, men hur duktiga är vi på att följa Jesus? Vi sjunger med lyfta händer och går hem till vårt.
Läste i en kommentar till en fråga på Dagen om en person som var hemlös och som ofta blev bjuden till kyrkan över jul men aldrig till någons hem. Aldrig in i idyllen gissningsvis.
Om man öppnar ögonen bara lite, lite så blir julen bekymmersam. Det där med att följa – inte bara beundra – barnet i krubban gnager i samvetet. Jag lovar mig själv att nästa år, jag bortförklarar mig själv med alla människor jag möter annars och behovet att få vara några dagar bara vi, jag berömmer andras goda insatser. Jag suger. Så enkelt är det.
Det blir ingen vacker liten julsång denna juldag. Det blir en av de tyngsta sånger jag hört. Släck alla lampor, fly från familjeruset en stund om du är mitt i det eller stäng av TVn och bruset utifrån om du sitter själv i din soffa. Blunda. Lyssna. Sug in varje rad. Den värld vi har fått att förvalta… Den värld han valde att dö för. Den är långt bort ifrån våra vardagsrum. Hur väljer vi att tackla det?
Hur följer vi – du och jag – det nyfödda barnet i krubban?
Oh my God, look around this place
Your fingers reach around the bone
you set the break and set the tone
For flights of grace, and future falls
In present pain all fools say, "Oh my God." Oh my God, why are we so afraid?
We make it worse when we don't bleed
There is no cure for our disease
Turn a phrase and rise again
Or fake your death and only tell your closest friends
Oh My God
Oh my God, can I complain?
You take away my firm belief and graft my soul upon your grief
Weddings, boats, and alibis
All drift away, and a mother cries
Liars and fools, sons and failures, theives will always say
Lost and found, ailing wanderers, healers always say
Whores and angels, men with problems, leavers always say
Broken hearted, separated, orphans always say
War creators, racial haters, preachers always say
Distant fathers, fallen warriors, givers always say
Pilgrim saints, lonely widows, users always say
Fearful mothers, watchful doubters, Saviors always say
Sometimes I can not forgive
and these days mercy cuts so deep
If the world was how it should be, maybe I could get some sleep
While I lay, I'd dream we're better, scales were gone and faces lighter
When we wake we hate our brother, we still move to hurt each other
Sometimes I can close my eyes and all the fear that keeps me silent
Falls below my heavy breathing, what makes me so badly bent?
We all have a chance to murder, we all feel the need for wonder
We still want to be reminded that the pain is worth the thunder
Sometimes when I lose my grip, I wonder what to make of heaven
All the times I thought to reach up, all the times I had to give up
Babies underneath their beds, in hospitals that cannot treat them
All the wounds that money causes, all the comforts of cathedrals
All the cries of thirsty children, this is our inheritance
All the rage of watching mothers, this is our greatest offense
Oh my God Oh my God Oh my God
Jag hoppas att ingen läser det här. Man ska inte ha datorn på på julafton (och ja, jag skrev den här bloggen innan, själv sitter jag förhoppningsvis i mysbyxor och äter frukost). Dagens Jarsinlägg blir kort och gott en vacker version av en julklassiker, från sköna skivan Christmas songs. Inte helt oväntat min favvojulskiva sen ett par år tillbaka.
I de stunder då livet har varit mindre bra har få artister varit så hjälpsamma som Jars of Clay. Skivan Good Monsters kom precis när jag befann mig i ett ganska uttröttar läge av livet. Trött på människors åsikter, trött på min dramatiska integritet, trött på att söka efter Gud och mig själv i en salig röra.
Och det jag gillar med Jars är att deras texter får vara precis så uppgivna som livet. De må vara kristna individer som spelar i ett band, med tro på livet efter detta och Guds vilja att lägga sig i livet här och nu, men de känner inte behovet av att avsluta varje låt med ett klämkäckt; ”Jesus kommer att fixa det här”. I min värld blir det närmare, enklare, ärligare. Livet FÅR suga ibland, jag behöver inte plocka upp allt direkt.
Det är så mycket mer förvissande på nåt sätt. Sångaren Dan sammanfattde det bra när jag intervjuade dem för ett par år sen, angående kristen tro och politik.
Jag tycker att vi har ett ansvar gentemot sanningen. Vi är inte bundna av moralkoder eller mänskligt beteende, religiösa idéer eller vanor. Vi är inte heller bundna av vår roll som förebilder. Så länge vi inte ljuger. Så länge sanningen kommer fram. Jag upplever att vi kan spela musik, uppträda och satsa på innehållsrika texter eller inte. Det är gott att vara fri att uppskatta den kallelsen.
Här är två favoriter från Good Monsters, båda helt utan hopp om framtiden, det är hoppfullt som bara den (videon till Work är för övrigt brilljant…)
January One, I got a lot of things on my mind
I'm looking at my body through a new spy satellite
I try to lift a finger but I don't think I can make a call
So tell me if I move 'cause I don't feel anything at all
So carry me
I'm just a dead man
Lying on the carpet
Can't find a heartbeat
Make me breathe
I wanna be a new man
Tired of the old one
Out with the old plan I woke up from a dream about an empty funeral
But it's better than a party full of people I don't really know
Well, they've got hearts to break and burn, dirty hands to feel the earth
There's something in my veins but I can't seem to make it work
Won't work
So carry me
I'm just a dead man
Lying on the carpet
Can't find a heartbeat
Make me breathe
I wanna be a new man
Tired of the old one
Out with the old plan
Can you find a beat?
Inside of me?
Any pulse, getting worse
Any pulse, getting worse
Inside of me
In front of me
Just in case, I will leave my things packed so I can run away
I cannot trust these voices
I don't have a line of prospects that can give some kind of peace
There is nothing left to cling to that can bring me sweet release
I have no fear of drowning, it's the breathing that's taking all this work
Do you know what I mean when I say, 'I don't want to be alone.'
What I mean when I say, 'I don't want to be alone.'
Empty spaces, shadows hit by street lights
warning signs and weight of tired conversations
In the absence of a shoulder, in the abscess of a thief
On the brink of this destruction, on the eve of bittersweet
Now all the demons look like prophets and I'm living out
every word they speak, every word they speak
Do you know what I mean when I say, 'I don't want to be alone, '
What I mean when I say, 'I don't want to be alone'
Det är ju jultider. Givartider. Här kommer mitt bästa sista-minuten-tips. Ge bort ett vattenfilter! Jars of Clay (som jag just bestämt mig för att ge en hel bloggvecka till) har en egen organisation som heter Blood:Water Mission. Efter åtskilliga resor i södra Afrika kände Dan Haseltine och resten av bandet behovet av att göra nåt vettigare än att ”bara” sjung på en benefit nu och då. De började med tanken på att vara med och bygga 1000 brunnar för människor utan rent vatten. Sen har det bara fortsatt. De är långa gångmarscher där de samlar in pengar, i våras drack de bara vatten som dryck och sparade alla pengar de ”tjänade” på att inte dricka kaffe, läsk, öl och så vidare för att ge dem vidare. Och det fina med att vara någorlunda välkänd artist är att gör de fyra gossarna en sån sak – så följer många av deras fans efter. Plötsligt har de startat en våg av folk som inte bara ger pengar, utan också uppoffrar något själva.
Jag vet. Nästan varje artist med lite självbevarelsedrift samlar in pengar på ett eller annat vis. Men jag gillar helavägen-konceptet med Jars of Clay. Det gör det inte lite grann medan de sedan åker runt i sina lyxbilar. De skapar en livsstil och inbjuder oss att vara med. Och det vill jag vara, så det så!
Så – tillbaka till julklappstipset! Här kan du köpa vattenfilter i julklapp till nån, och förbättra livet avsevärt för någon annan.
Måste börja veckan med Jars of Clay redan idag. Till alla pappor med söner. Jag tror att det här är den vackraste sången jag har hört om en fars kärlek till sin son. Helt ljuvlig. Kort och gott så bara.
Lesson one – do not hide
Lesson two – there are right ways to fight
And if you have questions
We can talk through the night
So you know who you are
And you know what you want
I’ve been where you’re going
And it’s not that far
It’s too far to walk
But you don’t have to run
You’ll get there in time
Lesson three – you’re not alone
Not since I saw you start breathing on your own You can leave, you can run, this
Will still be your home
So you know who you are
And you know what you want
I’ve been where you’re going And it’s not that far
It’s too far to walk
But you don’t have to run
You’ll get there in time
Get there in time
In time, to wonder where the days have gone
In time, to be old enough to
Wish that you were young
When good things are unraveling,
Bad things come undone
You weather love and lose your innocence
There will be liars and
Thieves who take from you Not to undermine the consequence
But you are not what you do
And when you need it most
I have a hundred reasons why I love you
If you weather love and lose your innocence
Just remember – lesson one
Sitter och skumläser igenom kommentarerna efter Dagens artikel om de som blev gripna efter klimatdemonstrationen samt deras egen debattartikel i Svenskan. Jag blir rädd. Det är på allvar riktigt skrämmande att se vad människor får för sig att säga så fort det går att dölja sig bakom anonymiteten… Vart är vi på väg liksom? På allvar. Och vart finns motvikterna.
Jag har några favvoartister som jag liksom är helt försvarslös inför. De skulle kunna börja bete sig riktigt märkligt innan jag reagerade, för att jag helt enkelt sväljer allt de gör med hull och hår. Jars of Clay är en av dem. De är så sjukt bra. Jag är liksom helt onyanserad kring detta. Texterna, inställningen, engagemanget, funderingarna runt kyrkan. Jag baxnar. Helt oreflekterat.
Så det går inte att bara ha en måndagsartistblogg runt dem, den skulle bli för lång (och jag har redan planerat för en gaaaaaalet lång blogg i veckan) så det blir en Jars-vecka! Som börjar idag. Med en av de vackraste kärlekssånger jag vet, Mirrors and smoke. Den är inte given, den kan få dig som just läste mig hylla dessa gossar att undra vad det är för fantastiskt de skulle ha att säga (men vänta bara). Men, åh, vad den är bra.
Det är en duett, från skivan Good Monsters, mellan Dan Haseltine och fantastiska Leigh Nash från Sixpence None the Richer. Videon ovan står som en fanvideo på You Tube. Men jag hyser starka misstankar om att bandets gitarrist suttit och knåpat ihop den natt, hursom är även den brilljant.
Överlag är Jars of Clay oerhört duktiga på att skriva om relationer på ett sätt som jag sällan ser hos band som befinner sig i den sektor av branschen som de gör. Hela senaste plattan – The long fall back to earth – innehåller grymma beskrivningar av det krångliga det innebär att leva nära andra människor. Lyssna, till exempel på closer eller safe to land.
Läs, lyssna och begrunda. Trevlig måndag på er!
I’m feeling older than my years
I’m feeling pain inside my chest
It’s love that keeps me silent
It’s my silence that you detest
Rivers flow into the oceans
And oceans never fill
I want to kiss your lips,
but I know I never will
Love’s a hard decision to risk impending choke
But love will keep you wishing
And my heart will keep me broke
I blew flowers, gave you candy to even out the guilt
I sent you greeting cards with messages
that I could never write
Rivers flow into the oceans
And oceans never fill
I want to let you know me
But I know I never will
Love’s a contradiction
Many mirrors and smoke
Love will keep you wishing
My heart will keep me broke
You will always want me
And I’ll always want to leave
Even though I cut your wounds
You still deny they’re real
Rivers flow into the ocean
Oceans never fill
I want to lay my life down
But I know you never will
Love’s a strange condition
With all the doubts it can invoke
You love keeps me wishing
And my heart keeps me broke
Baby, don’t you cry, ’cause I got it all figured out
You always make me sad
But that’s what true love is all about
Rivers never fill the oceans
But oceans always feel
The waters reaching deep inside them
I guess they always will
Love’s a constant mission to a world you never spoke
Ytterligare en Jars of Clay-favorit. Den här har räddat många långa tågresor och nattliga funderingar. Som balsam för själen.
