Var som du är bara

Skrivet av Josefine 2009-09-30  |  no kommentarer

Ok. Vet att det här kommer från en tvåltillverkare med ekonomiska mål i bakhuvudet. Men visst utmanar den tanken?

Den sociala motorvägen

Skrivet av Josefine 2009-09-30  |  no kommentarer

Efter att i nästan fyra års tid suttit på ett litet kontor med tolv anställda där jag hade eget rum med egen dörr så sitter jag nu i en stor, cool gammal industrilokal av nåt slag som utgör ett rejält kontorslandskap. Både och har sina för- och nackdelar. En grej, som tillhör båda kategorierna, är att jag sitter mitt i nån slags social motorväg här. Jag sitter liksom mellan de två lite större öppna ytorna. Så folk, som ska till nån som sitter på den andra öppna ytan än den de själva sitter på (ja, ni fattar…), måste gå förbi mig. Vilket innebär att de passar på att byta ett par ord. Bra. När man är ny och liksom vill lära känna folk och tycker om att få lite glada tillrop. Dåligt. När man försöker koncentrera sig på nåt man gör och liksom blir avbruten hela tiden. 

De som suttit längre på samma vis försöker guida mig och meddelar att det bästa tipset är att stirra stint in i skärmen och låtsas att man inte ser någon för att på så vis eliminera samtalsavbrotten. Å andra sidan, gör man det så missar man ju fantastiska små upplysningar. Som den här som Danne kom med just:

När jag tänker på jeopardy så blir det så jobbigt för att jag tänker alltid tvärtom eftersom det liksom är tvärtom. 

Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen riktigt men den kommer säkert komma till användning nån gång. Och Danne bjöd på lunch idag. Så jag väljer att se hela kontorslandskapandet som en bra grej. Just idag i varje fall.

Medhåll från oväntat håll

Skrivet av Josefine 2009-09-29  |  no kommentarer

Birger Schlaug, av alla människor, har gett sig in i samtalet om Gud och samhället – kyrkan kontra staten. I tidningen Dagen publicrar han ett debattinlägg där han pratar om kyrkans trovärdighet.

Han säger bland annat:

En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så. 

Det är spännande läsning. Och kommentarerna i bloggvärlden har inte låtit vänta på sig. Och jag tror att Birger säger en del av precis det vi inom kyrkan behöver höra. Han har en viktig poäng när han säger att kyrkan tycks riskera att bli så demokratisk att man vill kunna bestämma vad Gud tycker. Skoj när röster höjs från helt oväntade håll, är vi beredda att lyssna? Har han rätt?

ansvarsskyldighet?

Skrivet av Josefine 2009-09-29  |  7 kommentarer

Har varit i hemstaden ett par dagar och föreläst och är nu på tåget… hem till Stockholm igen. Har träffat en massa människor som ska bli fritidspedagoger och som har en fem veckor lång utbildning i projektledarskap just nu. Jag är ansvarig för delar av den. De här två första dagarna har vi pratat om ledaren. Alltså, själva personen ledaren. Vilka egenskaper behöver hon eller han? Vilken självinsikt? Självkänsla? Självförtroende? Attityd? Vi har pratat om integritet. Om gränssättningar. Och vi har pratat ganska mycket om ett av mina favoritämnen. Accountability. Jag har föreläst i ämnet i tre – fyra år nu men jag har ett stort problem. Hur sjutton översätter man accountability?! Jag avskyr att använda engelska ord i svenska sammanhang. Jag låter som en… konsult (vilket jag gissar att jag också är när jag tänker efter) eller som en poppig pastor som meddelar att barnen träffas i basement medan det är church. Jag vill hitta ett BRA svenskt ord. Men jag lyckas inte! Ansvarsskyldighet säger lexikonen men… det räcker inte riktigt. 

Med accountability menar jag att jag som ledare – eller som människa överlag egentligen – behöver människor runt mig som håller mig… ansvarig. Som liksom ser till att jag är den jag utger mig för att vara. Som inte ger mig möjlighet att vara en person på scenen/ inför personalen/ i bloggen/ i media och en helt annan person privat. Som hjälper mig att hålla hela vägen, vara lagom transparent, sätta lagom höga krav. 

Personligen är jag beroende av de där människorna i mitt liv. Och jag tycker att det är en av de viktigaste frågorna att lyfta i en föreläsning om ledarskap. Men jag vill göra det på svenska!! Några förslag?

Igen…

Skrivet av Josefine 2009-09-26  |  no kommentarer

Leno. Igen. Nu pratar han om hur man gör humor. 

”The trick is not to know more than everyone else, it’s to know exactly what everyone knows”

Jag gillar den här killen. Nu är han mitt uppe i frågestund med publiken. Fortfarande ödmjuk. Skärpt. Men ödmjuk. Peppar folk hysteriskt.

”Comedy is a sort of anarchy. You have to believe you are good. You can learn from me, but you have to believe you can do exactly what I do, and that’s what you are doing”

Snällhet, äktenskap och Leno

Skrivet av Josefine 2009-09-26  |  no kommentarer

På tal om snällhet. Sitter och slöjobbar framför tvn (den funkar, hurra!). Det lysande programmet Inside the actors studio har Jay Leno som gäst. Han har lett en av världens största Talk shows i över trettio år. Receptet bakom framgången? Han är snäll. Anledningen till hans egen lycka? Han har varit gift med samma kvinna sedan 1980. Hans recept för ett lyckat äktenskap? ”Gift dig med nån som är smartare än dig själv. Visst har jag en massa vackra skådespeleskor som gäster och det vore säkert kul att se dem nakna men… vad skulle jag göra med det liksom?”

Det är uppfriskande att se människor som verkar ta sig själva med en klackspark, som hyllar dem runtomkring sig, som tror på livslånga viljebeslut och som är… snälla. 

Det kan ju vara smart PR som mycket annat nuförtiden men jag väljer att tro på det. Ödmjukhet ÄR det nya svarta.

Det är vist att vara snäll

Skrivet av Josefine 2009-09-25  |  no kommentarer

En av mina stora förebilder när det kommer till ledarskap och mellanmänskliga relationer är Stefan Einhorn. Jag har haft förmånen att få jobba extra som konferencier på ett föreläsningsföretag ett par år och ofta introducerat Stefan i små och stora Folkets Hus och konferenslokaler runt om i landet. Den stora bonusen har varit att diskutera tillvaron över en middag när föreläsningsjobben är över. Jag har lärt mig massor, vridit och vänt på saker och blivit utmanad att tänka i nya och annorlunda banor. Vi har pratat tro och jag har försvarat och förklarat min förtröstan på Jesus, alltid i en schysst tillbakalutad och öppen atmosfär. När Stefan skrev sitt agnostiska manifest i våras log jag, nickade, höll med, tänkte tvärtemot och var framförallt glad att någon lyfte frågan utan att sätta sig i en skyttegrav på ena eller andra sidan. 

Jag och Stefan har olika utgångspunkt för tillvaron men jag är överförtjust i hans inställning till ödmjukhet, snällhet och han tro på andra människor. Jag tror att han undervisar om några av de frågor som är allra viktigast för en ledare att ta till sig av och jag tycker att han representerar en hållning till livet och medmänniskorna runt omkring oss som är attraktiv och rentav livsnödvändigt för hållbara relationer. 

Nu såg jag precis att Dagens chefredaktör har intervjuat honom på Bokmässan med anledning av hans nya bok, Vägar till visdom. Du kan se klippet här. 

Vilka egenskaper tycker du är viktigast för en ledare? Vad krävs för att du ska följa någon? När känner du dig själv som mest trovärdig?

Hej Stockholm!

Skrivet av Josefine 2009-09-24  |  no kommentarer

Ikväll ska jag för första gången (som stockholmare åtminstone) gå ut och möta min hemstad. Har så här långt mest rört mig mellan kontoret och lägenheten. 

Min storebror har release på sin nya skiva på Debaser vid Medborgarplatsen. Och enligt den här filmen från inspelningen så måste det väl låta bra? 

Närå… Det bör nog bli riktigt bra drag. Här är promon från förra skivan. Av det lilla jag hört så låter det dock ganska så annorlunda nu. Ta en titt på bandets My Space.

Sen men förlåten

Skrivet av Josefine 2009-09-23  |  no kommentarer

Började morgonen med att försova mig. Skönt, tredje dagen på jobbet. Väcktes abrupt av telefonen, som tur var tillhörde rösten i andra änden en älskad familjemedlem och ingen som ville fråga om bildduksstorlekar eller bokbeställningar eller annat telefonen tycks ringa om nuförtiden. 

Såg att min chef, tillika mannen vid skrivbordet mitt emot, herr Grahn la ut ett riktigt skönt citat på sin Facebook igår:

 ”Management is about the head, leadership is about the heart.”

Tål att tänkas på. Tror det ligger nåt viktigt i det. Och skönt att kunna ta till när man kliver in en timme sent på kontoret.

Daniel har för övrigt gett sig den på att blogga 365 betraktelser om ledarskap. Läs dem! 

Kartstopp

Skrivet av Josefine 2009-09-21  |  no kommentarer

Måste erkänna att det har varit en ganska vilsen dag. Blev avsläppt vid Slussen i morse (skulle få skjuts till jobbet men… vi hittade inte dit). Tog mig till kontoret för min första riktiga arbetsdag. På riktigt liksom. Mötte gamla kollegor från Dagentiden liksom nya kollegor jag bara mailat med sista halvåret. Blev guidad i hur man äter lunch på Telefonplan (tydligen får man också bjuda den som guidat en… ). Det här blir bra. Spännande utmaningar framför. Kul saker att ta tag i. 

Men sen är det ju allt det där andra. Att bo här. Ha livet här. Hitta en vardag och bussen som tar en hem till rätt adress. Ska ärligt säga att jag var rätt liten när jag kom in innanför dörren hemma bland kartongerna. 

Så i rätt tid kom ett mess från en fin vän; ”man måste vara lite vilse ibland så man tittar på kartan emellanåt”. Så sant. Så klokt. Så mitt i prick. Det är dags för en ny karttitt i livet . Dags att gå tillbaka och se vart det var jag skulle. Blir bra.

Och med tanke på hur många gånger jag rent faktiskt varit vilse det sista dygnet behöver jag nog också gå en liten kurs i kartläsning.