Hybels dagbok

Hybels delade just med sig en dagboksanteckning som var nästan tjugo år gammal. Ett citat som fick mig att tänka till. 

The pace at which I’m doing the work of God

is destroying God’s work in me

Hybels frågar oss retoriskt vad våra medarbetare ser när de ser på oss idag. Ser de någon med fyllda reserver eller någon som är på väg mot botten? Är de lite oroliga för dig eller är de redo att följa dig och göra fantastiska saker tillsammans med dig? Vi säger att vi längtar efter att Gud ska göra saker i vår tid men om vi läser Bibeln så ser vi att Gud gjorde saker genom människor. Människor som ger sig fullt till honom. Är vi de människorna? 

Hur ser vi på vår egen tid? Vad har vi för återhämtningsstrategier? Hur leder vi oss själva?