Arlanda

Så där ja. Älskar den där punkten inför en resa när man inte kan göra mer. När man liksom är så klar man kan bli. Den här gången var det värre än vanligt. Lämnade så mycket mer. Under fredagen utexaminerade jag mina sista elever och skickade hem dem runt lunch, drog hem och flyttade de sista möblerna från lägenheten till snälla människor som får stå ut med dem ett tag, dorg tillbaka till jobbet för en massa rapportskrivning, åkte hem och flyttstädade det sista (stod i dörren en stund också och tittade ut över de tomma 65 kvadraten en sista gång innan jag slog igen dörren och tackade för fyra fina år), tillbaka till jobbet en sväng, snabb middag med fin vän, och sen nåt slags försök att landa. Åkte hem till en av mina bästa vänner när klockan närmade sig midnatt, tog en dusch och satt sen i soffan och funderade på om man skulle sova eller inte. När man ska upp 03.15 är det liksom så där nödvändigt. La huvudet på kudden och slumrade 45 minuter innan klockan ringde. Riktigt osugen när taxin lyste upp mörkret med lyktorna utanför huset. 

Sitter på Arlanda nu. Spännande dagar i Chicago framför mig, sen tillbaka till en hemstad där jag inte har nånstans att bo och bara ett par veckor kvar på jobbet. Hm… vissa avfärder känns mer dramatiska än andra. 

Lyckades uppgradera gratis! Hurra… Goda tecken.